Lilla Shnofsan

Ghibli

2011-11-09T14:40:00.007+01:00

En dag begav vi oss ut till förorten Mitaka där vi skulle besöka Ghiblimuseet igen.

Studio Ghiblis värld är en helt fantastisk plats, men ni får nöja er med bilder från utsidan. Inne får man inte fotografera.

På taket är i alla fall ute och här poserar Esther tillsammans med roboten från filmen Laputa - slottet i himlen, som är hennes favorit.

På väg från museet gick vi genom en park i det fina vädret. Kollade på enorma koikarpar i en sjö, spanade på gulliga änder.

Och hittade en trampbåt i form av en jättesvan.

Klart Esther ville prova! Och så fick i alla fall mamma och pappa den dagens motion :)

Då hade man gjort sig förtjänt av lite smarr sen. För gottegrisarna Esther och mamma är Japan ett paradis - goda bakverk och grejer överallt. Dessa var inget undantag...
Med dessa bilder säger vi tack och hej från Japan. För den här gången :)

Odaiba

2011-11-09T13:54:00.011+01:00

En strålande dag och utflykt till ön Odaiba i Tokyobukten.

Nämen, en egen Frihetsgudinna!
Fast rejält mindre än den i New York ju. Det var som attan. Det kanske räckte att Tokyo Tower blev högre än Eiffeltornet?

En liten sandstrand fanns, med utsikt över bron och där bakom hela stora Tokyo.
Pappan var förundrad över förbudsskylten som satt vid kanten av stranden. "Inte sporta, inte simma, inte ha hundar lösa, inte... Men vad sjutton FÅR man göra då? Vad tror de en strand är till för??"

När pappan nu inte fick bada som han hade tänkt, gick han och åkte inomhuskaruseller och grej på Segas spelparadis Joypolis, och då passade Esther och mamman på att gå på Baskin Robbins. Mums!

Det vore inte Japan om det inte fanns nåt gulligt på menyn!

Pappan och havet.
Visst ser han lite yr i bollen ut? Karusellerna satte spår, för ovanlighetens skull.

Det var sannerligen en konstig plats, Odaiba. Massa futuristiska byggnader..

...en del med med stålkula och allt...

...monorail (som tog oss ut till ön) och gigantiskt pariserhjul...

...och en hel massa outnyttjad yta. Konstigt, så där centralt i stan som det ändå är. Här en dunge med säv och precis bredvid och bakom fotografen en mindre blomsteräng och det känns ju helt ok, med bortom det oceaner av tomma parkeringsplatser. Varför?

Vackra vyer ändå så här i kvällningen.
Odaiba lämnade oss ändå aningens förundrade när vi åkte hemåt.

Shibuya crossing at night

2011-11-09T13:44:00.001+01:00

2011-11-09T12:26:00.014+01:00

Vi begav oss en dag på liten tur till Roppongi Hills.

En stadsdel med några höga hus...

... och en av skulptören Louise Bourgeois stora spindlar "Maman". De andra hon gjort står i London, Seoul, Bilbao, Ottawa och St Petersburg. Mäktig!

Esther tog kort på mamma och pappa (och Kaninis) utanför en blomsterbutik. Hon har tagit mååånga kort på den här resan. Snart dags för egen kamera??

Fin utsikt bort mot Tokyo Tower. Nä, inte Eiffeltornet, även om det är extremt likt, bortsett från färgen då.
Tornet byggdes 1958, för att man behövde en stor tv-antenn och dessutom för att man ville visa på att Japans betydelse för den globala ekonomin växte. Man tittade sig om i världen efter inspiration och beslutade sig för att bygga ett eget Eiffeltorn. Tornet blev knappt 333 meter högt, nästan 9 meter högre än tornet i Paris - varför nöja sig med mindre! Fast det väger bara runt 4000 ton mot Paristornets 7600 ton. Färgen fick det för flygtrafiksäkerhetens skull. Det är världens största fristående stålkonstruktion och fram till alldeles nyligen Japans högsta byggnad.

Från första utkiksposten på 150 meters höjd såg man långt. "Där borta ligger vårt hotell".

Närmare bestämt straxt till vänster om mitten på den här bilden. Den ganska knubbiga byggnaden med två mörka partier nästan vid toppen, som ögon nästan.

Från utkiken på 250 meters höjd såg man så klart ännu längre. Det var bara stad och stad som aldrig tog slut, ända bort till horisonten åt alla håll, utom åt det här hållet. Här finns öområdet Odaiba och Tokyobukten.

Här borta ser ni den byggnad som nu tagit över som Japans högsta byggnad, Tokyo Sky Tree. Den mäter 634 m och är därmed världens högsta torn och världens näst högsta byggnad efter Burj Khalifa i Dubai. Själva kontruktionen är klar, men tornet kommer inte vara helt färdigställt förrän i februari nästa år, med officiell invigning 22 maj 2012. Anledningen till bygget var densamma som för Tokyo Tower, - man behövde en stor tv-antenn. Tokyo skall övergå till digitala sändningar och Tokyo Towers räckvidd räckte inte till. Den här gången gjorde man dock en egen konstruktion och knyckte inte någon annans :)
Vi ser fram emot att besöka Tokyo Sky Tree nästa gång vi kommer till Japan!

När vi väl utkikat klart började det bli mörkt ute och tornet var då så här fint upplyst.

Esther och Kaninis åker tunnelbana hem till hotellet och har sällskap av massa kostymnissar som ni ser.

Väl hemma på rummet njuter man av den häftiga kvällsutsikten.

Vem behöver tv när det finns så mycket att se utanför fönstret??

Ramen-middag

2011-11-09T12:17:00.002+01:00

2011-11-09T11:12:00.015+01:00

På söndagen gjorde vi en liten parkutflykt till Meiji-Jingu, ett tempel efter kejsaren Meiji och hans fru, byggt 1920. Här står vi vid toriin, porten in till andevärlden.

Som vi har sett även på andra ställen i Japan finns det ofta trädgårdsmästare vid templen som odlar krysantemum, en helig blomma för japanerna. Vi har dock inte råkat på dem i den här formen - som små bonsai-träd!

Hösten verkade kanske vara lite fördröjd? Inga färgsprakande löv här och knappt på andra ställen heller. Men det var fantastiskt vackert ändå under de småbladiga japanska lönnarnas trädkronor.

Ytterligare en torii framför templet.

Mycket mörkhårigt folk - och så den här lilla blondien mitt i alltihop. Kanske inte så konstigt att människor lägger märke till henne och kallar henne "kawaii" :)

Eftersom det var söndag går många till tempel runt om i landet. Finklädda allihop, många kvinnor och flickor dessutom i kimono och även små gossar i pojkmotsvarigheten. Alla sååå vackra!

Väl ute från tempelrundan gick vi till Meiji-Jingu-bron som förbinder parken med stadsdelen Harajuku.

Där står på helgerna många ungdomar, utklädda och sminkade och med många turister som fotograferar dem.

Så även vi... Fast sen ville de ha kort med sina kameror på dem och den lilla blonda sötnosen också!

Det var Halloween precis den här helgen och vi råkade på en Halloweenparad på gatan när vi lämnat bron.
Många utklädda ungdomar vi mötte på stan hela dan bjöd lilla damen på godis - hon var så klart överlycklig!

Den här lilla bedårande hajen simmade runt i sin egen värld.

Och självaste Pippi sprang förbi!

På vår promenad från Harajuku ner mot Shibuya sen kunde vi inte låta bli att gå en liten, liten omväg, bara för att se om killen som stod på hörnet vid andra änden av bron en söndag för ungefär 1,5 år sen möjligen råkade stå där igen... Och se det gjorde han!
Han gräddade i sitt specialgjorda järn de godaste "munkbollar" man kunde tänka sig och vi köpte en stooor påse den här gången :)

Väl i Shibuya mötte vi de här sötnosarna utanför skivaffären! De poserade glatt och bjöd på klistermärken med bild på dem och deras kompisar.
Det var verkligen något som hände ofta - Esther fick klistermärken eller vykort från snälla människor lite överallt. Inte bara som här, som reklam utanför en butik, utan på tågen, vid Asoberget och lite andra ställen. Så lite kan göra en tjej mycket glad!

Shiodomes kopparklocka

2011-11-09T10:38:00.003+01:00

2011-11-09T10:08:00.004+01:00

Morsning, här kommer äntligen lite bilder från Tokyo!

Vi bodde 8 nätter på Park Hotel. Det ligger överst i Shiodome Media Tower, som på de 24 första våningarna är kontor för ett mediaföretag. Hotellet ligger på våningarna 25-34, från det mörka strecket ni ser på huset och upp till toppen, och vi bodde på 31:a våningen.

Man hade fin utsikt från sängen :)
Observera den lilla, lilla korgen som sitter nästan längst upp till vänster på skyskrapan. I den satt förnsterputsare och åkte upp och ner ute på utsidan av huset. Det tog sin lilla tid för dem att bli färdig med hela huset, de verkade hålla ett tag. Lagom de blev klara måste det ha varit dags att börja om igen...

Mitt emot hotellet låg en annan skrapa och längst ner på fasaden satt en jättehäftig klocka. Den är ritad av Hayao Miyazaki, som grundat Studio Ghibli och gjort alla fina tecknade filmer vi älskar. Visst ser man stora likheter med Det levande slottet?! Några gånger per dag var det "föreställning", då den spelade, plinkade och det hände grejer. Superfin och en jättekul överraskning för oss Miyazakifans!

Ett kärt återseende

2011-10-31T15:44:00.008+01:00

Nämen, vart har vi kommit nu då??

En natt kvar att tillbringa på valfritt ställe efter vi lämnat Aso och innan det var dags att bege sig till Tokyo. När vi nu kommit så nära som till Aso kunde pappa och mamma inte låta bli att ta med Esther till Beppu igen.

Av alla ställen vi besökte under de förra tre veckorna i Japan var Beppu det som Esther pratade mest och bäst om.

Hon vågade inte riktigt tro sina ögon när hon klev ut från tågstationen och såg vattnet på torget.

"Är det Beppu, är det verkligen Beppu?"

Lyckan var total när lilla fröken fick doppa tassarna i det 44,2-gradiga vattnet från underjorden igen.

"Jag vill äta ägg och majs igen!"
Vi åkte till Kannawa-området i Beppu, ett av de områden med mycket geotermisk aktivitet. Mycket rök och varmt vatten som bubblar upp här således. Så mycket och ofta så varmt att det går att fixa käket på vattenångan. Ägg och majs på menyn, alltså.

Galler i gatan släpper ut ånga från jordens inre. Varmt och mysigt att pausa på.

Det ryker verligen överallt här!

Vi passade på att besöka favorithelvetena från förra gången, bada onsen (varm källa), köpa Hello Kitty-popcorn från automaten och...

...doppa händerna ett par gånger till innan det var dags att säga adjö till Beppu för den här gången och bege oss mot Tokyo.

Vi passerade Fuji-san med tåget. Ingen snö på toppen den här gången!

Aso

2011-10-31T14:30:00.012+01:00

Hej hopp så var vi på väg igen!

När vi skulle lämna Miyajima visste vi inte riktigt vart vi skulle åka. Vi hade ett par lösa funderingar, men inte mer än så. När vi så åkt från Miyajima in till Hiroshima för att ta tåget därifrån, gick vi helt enkelt in på en japansk resebyrå på stationen. Frågade om nån ort där det visade sig vara fullbokat, varpå pappa föreslog Aso - och vips! - så hade tjejen kommit med olika hotellförslag, visat bilder och broschyrer, bokat, fixat platsbiljetter på tåget och så var vi på väg! Och allt utan att hon kunde mer än något enstaka ord på engelska och pappa bara lite japanska.

Vi åkte således Trans-Kyushu limited express igen, precis som förra gången, och blev fotade av tågvärdinnan, precis som då!

Väl framme i Aso skulle vi bo 2 nätter på Aso Farmland, en slags resort mitt ute i ingenstans. Man fick en egen smurfigloo på området, det fanns aktiviteter som ingick, de hade stort bad med varma källor, bastu, och så ingick 2 mål mat. Hur skönt som helst!

Esthers favoritgrej var Dr Kissfish. En hel massa småfirrar kom och sög en på fötterna i ett fotbad. Det kittlade helt galet mycket först, men blev sen skönt och avslappnande.

De smaskade i sig avlagringar och död hud - mums!

Fast fötterna våra har nog aldrig varit så lena och fina som efter det här.

En dag gjorde vi en liten utflykt upp på Nakatoppen på vulkanen Aso.

Aso är den största aktiva vulkanen i Japan, och en av världens största. Dess caldera, själva gamla vulkankratern, är 25 km nord-syd och 18 km öst-väst och är ca 115 km i omkrets! I calderan ryms en stad, Aso City, och flera byar och kanten går som en bergsring runt området. Mitt inne i calderan ligger flera höga bergstoppar och den högsta toppen är 1592 möh.

Naka som vi besökte har en liten vulkanöppning som ryker och pyser ut svavelgas bland annat. Vissa dagar mer än andra, och då går det inte att få komma upp och titta - det är inte hälsosamt.

På väg ner för berget är utsikten fantastisk.

Härliga böljade kullar och längst bort calderans inramande kant.

Det märktes en klar temperaturskillnad här uppe i bergen förresten, jämfört med längre ner. Här var luften kyligare, mellan 15 0ch 18 grader ungefär, när det på samma breddgrad fast längst nere vid havet var uppemot 25-26 grader.

Vi passerade också ett fantastiskt vattenfall!

Det såg nästan overkligt ut, som på film.

Det enda som överskuggade njutningen en aning var den här kanaljen och hennes kusiner. Bläk! De satt överallt i nät i träd och buskar. Och de var ena riktiga bjässar. Joro-gumo, Jorospindeln, är en stor best med en kropp på upp till 2-3 cm och gör mer än meterstora nät. Hon är tjusigt gul med riktigt mörkblå ränder och lite rött baktill. Kan man läsa sig till på webben ifall man inte vågar sig tillräckligt nära för att kolla själv...

När man väl kommit över spindelchocken i trädet över huvudet kan man posera lite.

Det är förresten bara i Japan man kan köpa en bentolåda med mat att ha på tåget och få med en origamiskjorta som tandpetarfodral!

Miyajima

2011-10-28T16:21:00.014+02:00

En bit utanför Hiroshima ligger den heliga ön Miyajima som har bergskullar, tempel, en av de mest fotograferade vyerna i Japan (den av toriin - den heliga porten som står i vattnet utanför ön) och en himla massa vilda hjortar som vandrar runt överallt.

Turisterna vallfärdar hit och det var mycket folk nere i byn, även om det nog får räknas som lite lågsäsong nu.

Men så värst vilda var hjortarna inte... En del var mer framåt än andra och gick helt sonika fram och letade mat hos folk. Om man inte var vaksam kunde man få kartan uppäten - eller ännu värre: pass och biljetter!

Vi tog linbanan upp för berget.

Upp och upp och upp...

Där uppe var det strålande vackert. Man såg de omkringliggande småöarna och ända bort till Hiroshima. Fast inte på just den här bilden.

Uppe vid linbanestationen fanns skyltar som varnade för "poisenous snakes and wasps" och visst kollade man vart man satte fötterna. På väg vidare upp mot det högsta berget på ön, Misen, mötte vi sedan en liten, liten rackare. Han var nog räddare för oss än vi för honom och han ringlade snabbt in i skogen. Getingen vid linbanestationen var däremot en skräckinjagande best, stor som en vuxens pekfinger var kroppen och det verkligen brummade när han for förbi. Huga!

Vandring uppför en bergsknalle kan suga i benen - fin utsikt har man i alla fall när man pausar.

Pappan orkade sig ända upp på toppen och där var det fint!

Sen var det bara ner kvar. 2,5 km ner...

För er som inte provat kan vi berätta att det suger i benen av att gå ner för en bergsknalle också... För det mesta slingrade stigen i skogen, men ändå med mestadels sten-och trätrappsteg, fast ibland gick vägen förbi ett och annat dammbygge. 2,5 km step-down-pass. Vaderna kändes rejält ett par dagar efteråt.

Väl nere igen väntade hjortarna på mera kel.

Efter en natt på japanskt värdshus, ryokan, sa vi hej då till hjortarna och åkte vidare.

Äntligen Japan igen!

2011-10-28T15:43:00.012+02:00

25,5 timmar efter att vi lämnade Björkhagen nådde vi vårt första delmål på resan - Hiroshima. Efter en skön natts vila började vi söndagen i Shukkeien garden.

Typisk japansk trädgård, med broar, damm med koikarpar, tuktade träd och tehus. Vackert!

I entrén ingick en påse mat till firrarna och inte långt efter att första matbiten nådde ytan hade typ varenda koi i hela dammen kommit på plats. Vattnet kokade av hungriga fiskar!

Varmt var det i Hiroshima, runt 25 grader. Annat mot de 3 grader och isgata vi hade hemma i Björkis när vi åkte...

En bit bambuskog fanns också i ett av trädgårdens hörn.

Det är svårt att förstå hur himla stora de är! Överallt sen där vi åkte med tåg i skogar och berg växte bambun hög.

Efter trädgårdsturen hittade vi till Hiroshima Slott, byggt på 1500-talet någon gång, raserat när bomben föll, men senare återuppbyggt igen.

A-bomb Dome. Den enda byggnaden som efter bomben fick stå kvar i orört skick. Upptagen på Unescos världsarvslista.

I fredsparken står statyn över flickan Sadako. Hon insjuknade i leukemi en tid efter bombningen och enligt gammal japansk sed kan den som viker 1000 papperstranor bli frisk/få önska sig något. Sadako hann vika drygt 700 innan hon dog. Skolbarn i hela Japan hedrar minnet av Sadako och viker papperstranor som de sedan kommer och lämnar vid statyn i Hiroshima.

När vi var där hade precis en skolklass en liten ceremoni där de vackert sjöng en sång tillsammans, höll ett litet tal och till sist placerade en tavla i olika färger och med tecknen för "fred" på, allt gjort av 1000 vikta tranor.

Alla tranor som lämnnas dokumenteras - och sparas. De allra senaste i stora förvaringsskåp intill statyn.

I fredsparken brinner fredsflamman - den tändes 1964 och har sedan dess brunnit oavbrutet. Den kommer inte att släckas förrän alla världens atomvapen skrotats. Vi får väl se när det blir.

Utöutflykt

2011-06-02T16:03:00.001+02:00

Idag har lilla familjen åkt på utflykt till Utö. Fikat, promenerat i solen och njutit god middag på värdshuset.

Published with Blogger-droid v1.6.8

Stora tjejen

2011-05-21T20:34:00.001+02:00

Fyllde 6 år i veckan! Imorgon blir det barnkalas :)

Published with Blogger-droid v1.6.8

God jul!

2010-12-24T20:41:00.001+01:00

Published with Blogger-droid v1.6.4

Fint sommarbesök

2010-07-08T23:01:00.001+02:00

Har träffat min moster Zara som är på besök i Stockholm. Kuuuuuul!

5 år!

2010-05-22T10:13:00.007+02:00

Ja, så här ser allt en fin 5-åring ut!
Lite trött med tanke på den tidiga timmen - det är inte varje dag man väcks före klockan 6 med sång och presenter - men en glad och nöjd 5-åring.

Presenter, ja! Flera stycken som jag ivrigt slet upp.

En del riktigt stora! En rosa sparkcykel gömde sig där minsann.

Tiana från filmen Prinsessan och grodan hade en grön klänning. Och jag som gillar grönt!

Grön var också den smarriga tårtan. Mums!

Tusen tack alla som firat mig -nära och långt borta - och som skickat kort, presenter, ringt och kommit och hälsat på! Det blev en härlig dag!

Sista dagarna i Japan - Tokyo igen

2010-05-08T09:56:00.023+02:00

Äntligen äntligen kommer de sista Tokyobilderna. Vi har nu varit hemma i snart 3 veckor, men vi har haft rätt mycket att göra och liksom inte hunnit blogga. Särskilt inte som det mobila smalbandet gör att det tar 17 evigheter att ladda upp bilder...
Från paradiset Tokashiki och stillheten där tog vi flyget tillbaka för 4 avslutande dagar i Tokyo. Där skulle vi nu bo i stadsdelen Shinjuku - med Tokyos skyskrapedistrikt och MASSOR av folk som dagligen kom till den gigantiska stationen. Mer än 3,6 miljoner människor åker till Shinjuku varje dag och det gör den till en av de mest trafikerade stationerna i världen. Pappa blev skapligt stirrig när vi anlände, men vande sig ganska snabbt.

Dagen efter vi anlänt laddade vi med förmiddagsfika på ett lyxigt bageri i förorten Mitaka. De var sååå himla duktiga på bakverk i Japan - en riktiga gottegrisar, precis som vi!

Därefter var det dags för ett besök på Studio Ghibli museet! För er som inte vet gör Studio Ghibli tecknade filmer, fantastiska sådana, och dess grundare Hayao Miyazaki har öppnat ett eget museum. Han har bestämt att man bara får köpa biljetter en viss tid en viss dag (vi skulle anlända måndagen den 12 april, mellan klockan 12 och 12.30 för att få komma in) för att sprida ut besökarna så att det inte skall bli för trångt därinne - allt för en angenäm upplevelse. Man får heller inte ha mobilen på och inte fotografera, för att man skall vara närvarande och uppleva och det gör man inte genom en kameralins.
På taket fick man dock fota. Där stod roboten från filmen Laputa och slottet i himlen och vakade över museet och dess besökare.

Själva museet var sagolikt, både utanpå och inuti. Det var magiskt och man kände verkligen upptäckarglädje därinne! ALLT var totalt genomtänkt och gav verkligen både stora och små besökare fina minnen. När vi kom fick vi varsin filmbiljett till biosalongen på museet där man visar olika kortfilmer som är unika för museet och inte går att se någon annanstans. Biljetten i sig var också unik - den bestod av 3 filmrutor från en Ghiblifilm! Vi fick alla 3 rutor var från den senaste långfilmen Ponyo på klippan vid havet!

Överallt i Japan mötte vi människor som ville prata med oss, som tyckte jag var kawaii och ville ha ett foto för att kunna visa vänner och bekanta att de träffat en så blond liten flicka! Här är jag och två tanter vi träffade utanför en blomsteraffär vid Shinjukustationen.

En dag åkte vi till en förort väster om Tokyo - Tama - som kallade sig Hello Kitty's Town och hade Hello Kitty och hennes vänner på stadskartan för att markera vart skolor, dagis och företag låg.

Här fick man veta vad alla Kittys vänner heter också.

I Tama låg också ett ställe jag längtat till - och jag hade som synes bråttom dit-
Hello Kittys hem - Puroland.

Och Kitty var hemma!
Det var knappt så man trodde sina ögon! Kitty på riktigt!

Och min favorit Kuromi var också där!

Hela Puroland var en enda blirpande, surrande, blinkande, musiktrudeluttande, sockersöt överdos. Och jag älskade det!
Det fanns sång och dansnummer, teatrar, liten båttunnel att åka och ett supermegashow med alla Kittys vänner och cirkusartister. De var väldigt imponerande. Och allt var såklart på japanska. Men att allt var gulligt var inte så svårt att fatta ändå.

Jag träffade Mocha och Cinnamoroll också.

Och My Melody!

När den första blygheten lagt sig blev det kramkalas! Och hejdå tills vi ses en annan gång.

Sista dagen i Tokyo gick vi runt i Shinjuku och spanade uppför alla höga hus.
Kattbussen från Ghiblifilmen Min granne Totoro följde med.

Hööööga hus var det...

I Shinjuku ligger Tokyo Metropolitan Government, en stor tvillingskyskrapa med utkikstorn i toppen. Därifrån var utsikten otrolig.

De andra skyskraporna i Shinjuku kunde också ses härifrån.

Det lite kantiga huset långt till vänster i bild tror vi är Park Hyatt hotell, där Bill Murray sitter i baren högst upp och ser ut i Tokyonatten i filmen Lost in Translation.

Ja, stan är stor. Man ser liksom inte slutet på den åt något enda håll...

Och man kan ju inte ha varit i Japan utan att ha provat att spela lite spel i någon av alla de miljontals spelhallar som finns i landet. Och de behöver inte stå inne heller, det här kuliga trumspelet stod på trottoaren. Pappa och jag trummade som attan!

Ja, det var Japan det.
För den här gången då.
Vi kommer tillbaka.
Det är alldeles alldeles säkert det.

Paradiset Tokashiki

2010-05-01T21:36:00.016+02:00

Så häääär glad blir man när man fått komma till ett riktigt paradis!
(Jaja, vi vet att det är 2 veckor sen vi kom hem, men vi har liksom inte hunnit blogga klart om allt från resan än)
Efter våra dagar i Naha tog vi en en liten tur med båt ut till en av de små öar som ligger en bit utanför - Tokashiki.

Det var helt sagolikt!!!!

Det här är bilder från vår balkong på hotellet.
Trots över 25 grader, stekande stark sol och varmt i vattnet som den bästa av sommardagar hemma i Sverige var det total lågsäsong. Vi var 3 av totalt 6 gäster första natten och 5 andra natten!! Det fanns fler anställda än gäster där och vi blev såååå ompysslade och passade på.

Den lilla viken var så vacker, alla var så snälla - det var inte lätt att åka därifrån sen...

Från den lilla hotellträdgården såg man ut över viken och över till grannöarna.

Vi hade i stort sett stranden helt för oss själva! Vi strosade, plockade snäckor, badade.

Kan det bli bättre?

Vi snorklade också! Mamma och pappa hade flytvästar, simfenor, cyklop och snorkel, jag hade (fast inte på bilden, vi vill bara visa hur jag gjorde) flytväst och badring och satt uppflugen på pappas rygg. Mamma och pappa snorklade omkring och när de såg något spännande tog vi fram ett " tittglas", typ en hink med glasbotten som gjorde att jag kunde se ner på alla fina fiskar. Och på de gigantiska havssköldpaddorna! Det bodde sisådär 3-4 stycken i vår vik och de liksom "flög" runt i vattnet helt lugnt, trots att man kom nära, nära och kollade. Simmade bredvid. HELT FANTASTISKT!

Maten ingick och serverades i matsalen. Det var bara att sätta sig så kom de med färdigbestämd mat i en bentolåda efter en liten stund.

Kocken lagade den allra ljuvligaste mat! God och dessutom vacker att titta på.

Efter 2 dagar i paradiset var det dags att ge sig av mot Tokyo igen. Vi åkte över ön och passerade vackra kullar och risfält.

Fina, fina hibiskusar fanns överallt på Okinawa.

Och det gjorde gulbaggarna också! Så fort kvällen kom så dök baggarna upp också. Vackra!

I morgondiset sa vi farväl till Tokashiki och vi hoppas innerligt att vi ses snart igen...

Naha - nähä?!

2010-04-24T20:02:00.013+02:00

Efter Kagoshima gick resan med flyg till Okinawa - den subtropiska ögruppen. Vi anlände till huvudstaden Naha i störtregn... Men vi var vid gott mod ändå eftersom vi promenerade i stan, såg oss omkring och bland annat hittade en söt karusell.

Andra dagen var vädret bättre och vi passade bland annat på att besöka ett tempel.

Jag är inte ledsen för den tillfälliga katastroffrisyren, utan för att jag strax innan sprang och ramlade omkull. Skrapsår på knän och händer - panik för att det kom blod, men mest för att jag då skulle behöva plåster. Det gillar jag inte - det gör ju så ont att ta bort sen!

Inte ens en söt fontän kunde få mig gladare...

Sista dagen i Naha var det varmt. Vi passade på att promenera längs en flod och där mötte vi en stooor krabba.

Det fanns många fina blommor här och jag passade på att plocka mig en liten bukett.

Till sist kom vi fram till ett Mangroveträsk, mitt i stan!

Det fanns ett naturvårdscenter där och de hade byggt en gångbrygga ut i träsket så man kunde komma naturen riktigt nära. Där fanns slamkrypare. Jodå! Titta lite närmare bara.

Under bron spatserade bland annat hägrar och snäppor och vi såg också fiskgjuse och kungsfiskare.

På centret fanns tubkikare att låna så att man kunde se bra.

Utsikt över träsket från bron.
Häftigt!

Kagoshima och vulkanen

2010-04-19T07:14:00.027+02:00

Då har turen kommit till Kagoshima. Vi tillbringade 3 dagar i den lilla staden på södra ön Kyushu.

Nere vid hamnen, med utsikt över ön där vulkanen finns, ligger ett fint akvarium.

Dit gick vi och jag visade den riktiga rockan min goserocka. Han var säkert imponerad.

Från vårt lilla hotell i Kagoshima hade vi den här fina vyn om kvällen. Till höger ligger järnvägsstationen med sitt stora pariserhjul på taket.

Pappa ville absolut åka pariserhjul, men var visst inte så kaxig när han väl kom upp...

Det var låååångt till marken, men gav då såklart en strålande utsikt över staden.

Jag tyckte bara det var kul!

En dag tog vi båten ut till vulkanön Sakurajima.

Även där var det vår och väldigt vackert.

Precis nedanför vulkanen runt om hela ön låg små samhällen. Nästan alla trädgårdar hade träd med pappersinslagna toppar. Under omslagspappret dolde sig biwafrukter som måste skyddas. Från askan eller vad?? Det kom vi aldrig fram till.

Även här i trädgårdarna fanns fina formklippta träd, som vi såg överallt i Japan dit vi kom.

Ja så vulkanen då.
Pappa var väldigt glad över att få komma nära en aktiv vulkan, tyckte det var tokhäftigt.

Och bäst han står där och fotar säger det POFF! och ett stort svart moln av rök och aska väller ut!

Vi tyckte det var både spännande och läskigt på samma gång och blev helt uppspelta, med den lokala befolkningen höjde inte ens på ögonbrynen. Det här händer VARJE dag.

Vackert. Tänk vad naturen kan.

Två galna svenskar.

Till slut la sig den värsta upphetsningen och vi strosade lugnt omkring med rökutspyande vulkanen bakom oss.

Det var rätt coolt faktiskt.

Ett till på pappa geologinörden.

Askan yrde nedför sluttningarna.

Söt!

Efter ett tag satte det fart igen.

När vi åkte genom byn låg askan tät. Alla bilar hade ett tjockt asklager på sig och gatorna var grå av aska. Ingen hänger nånsin ut sin tvätt här...

När vi dagen efter lämnade Kagoshima och flög till Okinawa flög vi strax brevid Sakurajima och såg röken stiga mot skyn...

Från A till B

2010-04-13T16:00:00.007+02:00

Ja, eller snarare från B som i Beppu till K som i Kagoshima.
Resan de två städerna emellan var vacker och väldigt varierande, både i natur och resesätt.

Första halvan av resan gjordes i ett äldre "katchung-katchung-katchungkande" tuffetåg på en slingrig räls upp i bergen. Vi följde länge en flod.

Ibland flöt den stilla, ibland mera forsade den fram.

Vi passerade ängar och hagar och en och annan bambuskog.

Det var tydligen något speciellt att åka med det här tåget, för efter ett tag kom tågvärdinnan/försäljerskan/allt-i allon med en skylt och erbjöd sig ta kort på alla.
Helt crazy.

Här i bergen på Kyushu finns världens största caldera, vulkankrater. Den rymmer flera byar!

Mitt ute i ingenstans bytte tåget spår genom att åka fram på ett spår, backa in på ett annat och köra framåt ut på det nya dit vi skulle. Det passade på att pausa så att alla kunde ta sig en bensträckare och få fotas ute med tåget, återigen av värdinnan.
Sista delen av resan kördes av ett super-Shinkansen-tåg (som vi missade att ta kort på) och den sträckan tog ca 40 minuter. Det var ca 18 mil, som mellan Stockholm och Linköping och det tar väl sisådär 1h 50 min med X2000! Det gick undan!

Helvetesresan

2010-04-07T16:02:00.021+02:00

Jaha ja, ny dag - ny stad. Härligt!

Efter Kyoto åkte vi till södra ön Kyushu och kurorten Beppu. Ingenstans i Japan är den geotermiska aktiviteten så hög som här. Dvs här händer det mest under jorden vad gäller varma källor, vulkaner (även en aktiv) men också jordskalv och jordbävningar.

Direkt vi klev ut från tågstationen möttes vi av en liten bassäng med varmt vatten som sprutade upp ur jorden och som det gick bra att plaska med händerna i. Det var kul och det ville jag göra flera gånger varje dag.

Det fanns en del fina parker där man kunde få ta sig en springtur.

Och kolla här! En Hello Kitty popcornmaskin! Man stoppade i en slant och ut kom en påse nypoppade popcorn! Det ville jag också göra mer än en gång...

En dag tog vi bussen en liten bit ut från stan och upp lite för kullen bakom. Där finns Beppus helveten, framför allt 8 stycken av olika sort som kan vara kul att kolla in. Här är pappa och jag vid en gejser som sprutade vatten ungefär var 20:e minut.
Vattensprutarhelvetet (och jag skojar inte om namnen, de heter så på riktigt!) - Tatsumaki Jigoku

Och här vid Blodpölshelvetet - Chi-no-ike Jigoku
Den var verkligen röd, till och med så att röken nere vid ytan var röd.

Japanerna gillar minnesstämplar, vi har hittat flera vid olika tillfällen bland annat vid ett tempel. Här kunde man på en särskild lapp samla en stämpel från varje helvete.

Vita dammshelvetet - Shiraike Jigoku

Och här är vi nog vid Djävulens bergshelvete - Oni-yama jigoku, och där var det varmt som ni kan se på skylten. 99,1-gradigt vatten!

Nästa på tur var Ugnshelvetet - Kamado jigoku - där man förr i tiden lagade mat på flera ställen. Så än i dag - här kokar man ägg! Utanför på gatan såldes även källkokta ägg och majs. Mumsigt!

Här har pappa fått ett helveteskokt ägg. Till och med vitan är brun.

Här kollar vi in Bergshelvetet - Yama jigoku.

Det här var ett riktigt vackert helvete, Havshelvetet - Umi Jigoku.

Och till sist tror jag det är Gyllene drakhelvetet - Kinryu jigoku. En massa små grå bubblande lerpölar.

Här fanns även en fotbadskälla där pappa passade på att värma tassarna.

Som avslutning på vår källvandring passade vi på att hyra en familjebassäng på ett onsen. Det var hett och helt underbart! Riktigt rykande varmt och man kände sig verkligen avslappnad efteråt.

Sen vandrade vi tillbaka mot bussen. Som ni ser ryker det och pyr lite överallt i byn!

Till läggningen passade jag på att läsa en ny mangabok. På japanska, så man fattar ju typ inget, men fina bilder :)

Och på morgonen drog jag på mig min fina yukata, badrock. Stiligt va?
Det var Beppu det, snart får ni nog se en ny stad på vår resa. Håll ut tills dess!

Kyoto

2010-04-06T16:02:00.027+02:00

I tisdags förra veckan gav vi oss av från Tokyo. Med våra tågpass kunde vi fara bäst vi ville över hela landet. Vi drog söderöver.

Vi passerade Fuji, otroligt vackert!
Shinkansen, snabbtåget, går grymt fort, men vi hann ändå få en fin bild i farten.

Vi klev av i Kyoto och åkte upp på stationen för en fin vy över stan. Pappa var på sitt allra busigaste humör!

Maten är enastående här! Jag smakar det mesta - och gillar det - och berättade för pappa och mamma häromdagen att maten är godare i Japan än hemma :)

De flesta större städer i Japan verkar ha utkikstorn av något slag och första Kyotokvällen åkte vi upp i Kyoto Tower och fick en fin kvällsvy över stan.

Pappa och jag poserar med Torngumman.
Allt går att marknadsföra på något gulligt sätt, tycker de i Japan.

Vi bodde på ett ryokan, ett japanskt värdshus. Sängarna låg ihopknorvlade i ena hörnet under dagen...

...för att sen rullas ut till sängar på natten.
Man tar alltid av sig skorna vid ytterdörren på ett ryokan, och kränger på sig tofflorna. De hasar man sig till rummet med, nerför korridoren bara, och halar då av dem. På rummets tatami-mattor, som golvet är klätt med, får man inte ha varken skor eller tofflor. När det är dags för ett besök på toa får man snällt ta på sig speciella toatofflor, även om toan är så liten att man backar in och sätter sig direkt :)

Onsdagen bjöd på en fin tur bland Kyotos tempel.

Vissa i sällskapet rusade entusiastiskt in...

...för att leta stenar. Den här var väl fin?

Tempelgårdarna var ibland stilla och rofyllda, alltid fantastiskt vackra.

Fortfarande glada.

När vi hade så kort tid i stan fick vi sålla lite. I en stad med 17 (!) grejer på Unescos världsarvslista, kan man liksom inte hinna allt på nån dag.

Det största och mest populära passade vi på att se - Kiyomizu-dera.

Därifrån var utsikten över stan fin. Man såg Kyoto Tower långt därborta också.

Jag ville fotas med ett par fina kimono-tjejer och de ville bli fotade med mig också!

Sakuran var lite längre kommen här än i Tokyo.

Fiiint.

Och så en riktig geisha.

Sen fick jag ett par kompisar också! De var inte heller helt sugna på att fotas.

Här i Kyoto passade pappa på att smaka sitt livs första edamame-glass! Han gillar ju dessa gröna soyabönor, då gillar han väl glass med den smaken med? Visst!
De har glassar med alla möjliga konstiga smaker här i Japan. Föutom den här har vi smakat sötpotatisglass, champagneglass och grönt te-glass och så har vi sett sesamsfröglass, azukibönglass och körsbärsblomsglass.

Men maten är som sagt god här, vart man än går. Vi gillar till exempel kurobutaman, ångskokta brödbullar med köttfyllning, ungefär som gotländska ungstrull.

Jag knatar och knatar, men ibland är det skönt att vila fötterna och få rida på pappas axlar. Då kan han få fin frisyr på köpet!

Ja, japanerna gillar bönor, det går sannerligen inte att ta miste på. Förutom bönglass kan man överallt hitta kakor och bakverk där denna fyllning petats in. Den är inte helt olik mandelmassa faktiskt. Här är nån typ av liten pannkake-munk med bönfyllning.
Men rekordet på konstighet i bönväg var nog på fina glassbaren där de tyckte man skulle hälla nån sås med hela azukibönor ovanpå sin fina glass. Det var väl ändå lite väl...tokigt?

Mera Tokyobilder

2010-04-06T15:45:00.011+02:00

Det går som en dans!
Det här med Japan är kul! Överallt möts man av en massa människor som tittar och säger kawaii - klart man kan bjuda på en dans när en del affärer till och med nästan har scen!
Så här sent om sider (pga lite brist på internetuppkopplingar och så) kommer lite fler rapporter om första tiden i Tokyo.

Söndag i Shibuya. Där alla söndagslediga japaner också verkade befinna sig, precis samtidigt som oss... Fast häftigt ändå! Man fick liksom känna storstadspulsen på riktigt då.

Ett litet höftvick här...

...och ett litet höftvick där hann vi allt med. Bra musik i affärerna!

Förra måndagen bjöd på båtutflykt längs en flod, från Asakusa där vi bodde, neråt centrala delarna av Tokyo till.
Här poserar jag framför ett hus som ser ut som... Ja vadå? Ett skummande ölglas! Ett ölmärkes huvudkontor förstås!

Och äntligen fick jag den vinkande katten jag rest så långt för att köpa.

Båtturen slutade vid en park i centrala Tokyo. En oas på en liten egen ö, mitt i storstan!

Knotiga träd i förgrunden, höööga hus därbakom - väldigt mycket Tokyo!

Balansgång finns det alltid plats för :)

Härligt vårigt blomsterfält mitt i stan. Hur coolt som helst!

Den här första Tokyodelen av resan avslutades med en tur i Roppongi, som ni ser på skylten bakom.
Nu drar vi vidare!

Himmelsk sakura och hysterisk hanami!

2010-03-28T03:38:00.020+02:00

Äntligen har vi fått se körsbärsträden blomma! Men lite annat först.

Utsikten från vårt hotellrum på 16:e våningen inte tokig alls. På natten...

...i gryningen...

...på dagen. Fint!

Igår var vi på Naturhistoriska museet i Tokyo. Pappa, kart- och geologinörden, hittade en superfin geologikarta över Japan. Den var sammansatt av alla de olika bergarter som Japan är uppbyggt av. WOW!

Sen var det hanami-dags! (Dags att titta på körsbärblomningen, alltså).
Nej, vi var inte de enda där... Ett tag kändes det som om hela Japan var på samma ställe som vi, i Ueno-parken, med det var nog bara hälften. Av de som bor i närmaste omgivningen. Eller kvarteret. Typ.

Vad gör då japanerna under hanami? Jo, de har picknick. Välorganiserad picknick. Presseningar indelade i rutor, varje sällskap i sin egen ruta.

Soporna skall så klart sorteras sen.

Skorna lämnar man förstås utanför picknick-bordet.

Och så har man en kille anställd som plattar till burkarna så att det skall få plats fler i soerteringskärlen.

Här är då det som alla kommit hit för - körsbärsblommorna!!
Det var helt sagolikt underbart att gå under en hel himmel av blekrosa blommor.
Verkligen värt en resa!

Det är klart att gatubrunnarna i parken har körsbärsblommor på!

Mamma och jag vid en sjö i Ueno-parken. Mysigt.

Efter hanami-hysterin kände vi att det var lika bra att köra på- vi åkte till en Hello Kitty-affär!
Handlade en del... Och jag fick en fin huvudprydnad.

De hade buketter med Hello Kitty! Till och med mamma tyckte (nästan) att det var lite för mycket.

Butiken låg i fashionabla Ginza. Vi strosade runt och hittade ett toppenövergångsställe - bara i Japan kan man även gå på diagonalen i en korsning.

Sony-huset.

Ja, det blir väl morsning korsning för nu då!

Tokyowa yoruno shichiji!

2010-03-26T11:36:00.010+01:00

Vi är äntligen här!
Efter lång längtan och väntan är vi i Japan!
Resan gick över förväntan, det kändes snabbare, lugnare och smidigare än till Teneriffa i januari. 1 timmes flyg först till Helsingfors, sen planbyte och direkt därifrån till Tokyo, 9,5 timme tog den sträckan. Planet från Hesa gick 17.20, vi fick middag först och sen frukost innan landning, hade egen nöjesskärm på stolsryggen framför och kunde kolla på film och spela spel, och vi hann sova en del. Ja, jag mer än mamma och pappa - 5 timmar sov jag, de snurrade mest bara och är liiiite trötta idag bara. 10 på förmiddagen i Tokyo landade vi och då var klockan bara 2 på natten hemma i Sverige.
Vi installerade oss på 16:e våningen på hotellet och som ni ser på bilden är utsikten rätt fin!
Idag har vi på eftermiddagen strosat runt i området kring hotellet. Vi ska snart gå och lägga oss, klockan är 20 här - gäsp...

Området här i Asakusa är nog rätt lugnt med Tokyomått mätt. Vi har en liten park precis i närheten av hotellet och där lyckades vi hitta ett underbart blommande körsbärsträd!

Helt ljuvligt! Sakura!

Hela parken här var full med tempel av olika slag och folk i mängder. Alla verkade ägna sig åt lyckoceremonier. En del skakade plåtrörsburkar med ätpinnar i, fiskade ut en genom ett litet hål och läste siffran på. Sen öppnade de en liten trälåda i väggen - det fanns hundratals! - och plockade ut ett papper där de kunde läsa sin spådom. Andra tände ljus åt andarna och några kastade lyckopengar med i ett galler framför templets inre. Det rasslade konstant! Ytterligare andra stod vid ett stort kärl med rökelse och gned in sig med röken i hopp om att få lite lycka!

Pappa och jag poserar i en tempelport.

Efter en brakmåltid på ett oansenligt hak där de serverade alldeles ljuvligt god mat, var det skönt att koppla av framför lite animé på tv. Även om de pratade bara japanska.
Nu är det som sagt dags för sängen...

Och rubriken? Det är en låttext med japanska gruppen Pizzicato Five och betyder "Tokyo klockan 7 på kvällen". Solklart!

Skriver med stil

2010-03-13T23:00:00.007+01:00

Nu undrar ni så klart: Vad är hon så uppspelt för? Vem ringer hon?

Jo, jag har skrivit flera ord helt själv, utan någon hjälp av mamma, och då är det klart man ska ringa pappa i affären och berätta!
Först skrev jag KROPI. Ja, ni vet den lilla grodan.
(Keroppi)

Ni ser ju själva hur fint det går. KAT, hur lätt som helst!

Och här då? Visst är det min lilla kompis som syns längst till höger i bild: HLOKTY.
(Hello Kitty)

Och här ser ni det som mamma säger är beviset för att jag är en riktig stockholmare: Jag stavar Nalle Puh på äkta stockholmsvis - med "V" på slutet.
NALEPUV

Melodifestivalfinal

2010-03-13T21:15:00.002+01:00

Mamma och pappa har med stort tålamod låtit mig dansa och digga till min favorit i några veckor nu. Flera gånger varje dag har inte varit ovanligt. Kolla in så fint jag dansar ikväll! Jag går ut lite försiktigt i början av min dans, men vänta bara!

Lycka är...

2010-03-09T09:54:00.002+01:00

...en vän att hålla i handen när åskan går.
Ja, eller en vän att krama när filmen "Den lilla sjöjungfrun" blir lite för läskig.

Fritidssysselsättningar

2010-03-09T09:39:00.003+01:00

På fritiden gillar jag att pyssla med håret mitt, få tofsar och sätta i hårspännen, klämma upp det i tjusiga uppsättningar. Pappa gillar också att bli ompysslad!

Annars är det bara bokstäver, bokstäver, bokstäver som gäller här. För mamma och pappa är det här en vanlig syn hemma hos oss - jag som pular på mitt rum och tränar på att skriva bokstäver.
Jag frågar om ord hela tiden: Mamma, är det 3 bokstäver i BIL? Pappa, börjar Tiger på T? Hur ser B ut, är det den med 2 magar?
Tänk att det är så kul med bokstäver och ord!

Gissa favvosnacksen!

2010-03-03T20:26:00.002+01:00

Esther beskriver de goaste snacksen hon vet. Gissa vilka! Svaret kommer i slutet av filmen.

Klar för kalas!

2010-02-07T22:26:00.005+01:00

Vilken helg!
Vi klädde oss fina för kalas igår kväll. Pappas kompis J hade fyllt 40 och vi var på middag. Roligt var det som bara den, tur mamma och pappa hade med min pyjamas. Jag slocknade i mammas famn till sist, och vi åkte inte hem förrän sent - ja eller tidigt om man så vill - själva kom pappa och mamma i säng vid 5 imorse...

Åh det är så kul med kalas!
Och idag susade vi bara vidare för kalas 2 denna helg. Min kompis Maya, som också går hos Eva, fyllde 4 idag. Med tanke på hur dags vi kom hem var det väl inte så underligt att vi fick rusa direkt från frukostbordet till kalaset, trots att det började kl 11...

Vi verkade vara på språng hela dan idag. Vi ilade vidare från kalaset till en lägenhet på Söder där tant Sara och hennes moster väntade. Vi hjälpte till att ta tillvara en massa fina saker som behövde nya hem :)
Sen åkte vi vidare på bio och såg "Prinsessan och grodan". Den gillade vi!
Vilken helg va?!

Det rullar på

2010-02-04T21:58:00.003+01:00

Mjau!
Som ni märker på bloggaktiviteten här händer inte så mycket nytt här hos oss. Pappa pluggar på, typ trippla kurser just nu, mamma jobbar på som attan för tillfället och jag leker vidare hos dagmamman. Ja, när jag inte har feber och får stanna hemma med pappa och kolla typ 7 Muminfilmer i rad en hel dag. Det var mysigt! :)

Toppensemester på Teneriffa!

2010-01-19T17:50:00.023+01:00

Förra söndagen var det äntligen dags!
Vi hoppade på planet till Teneriffa tillsammans med hela stora familjen: farfar Bosse, Annika, Daniel, Lina, Axel och Alva.

I Los Cristianos möttes vi av strålande sol, 24 grader varmt och lätt bris. Fin kontrast mot de 14,5 minus som bet i kinderna samma morgon som vi åkte...
Mamma och jag njöt en fin solnedgång vid havet.

En dag tog vi i lilla familjen en egen utflykt till Teneriffas huvudstad, Santa Cruz. Vi strosade på gatorna, shoppade lite och jag hittade en fin lekplats med härlig stuga att leka en stund i. Vi passade också på att besöka ett Naturkontor för att skaffa tillstånd för pappa och Daniel att gå upp på vulkanen Teides topp.

Men det bästa med den utflykten väntade när vi var nästan hemma på hotellet i Los Cristianos igen. En lekplats med en jätterolig snurra! Dit gick vi sen flera gånger.

Farfar hyrde sen en minibuss en dag och vi knökade in oss alla 9 och åkte upp i bergen. Lilla minibussen klättrade längre och längre upp längs krokiga små vägar och utsikten var helt vidunderlig! Lavamarken bredde ut sig med massor av underbart vackra pinjeträd. Här är vi ungefär 2000 meter över havet och ur molnen som breder ut sig sticker grannön La Palma upp. Fantastiskt!

Så småningom byttes pinjeskogarna ut mot ett bergigt stelnat lavalandskap.

Här nedanför Teide står underbara farfar Bosse och Annika. Nu är vi på ca 2500 m höjd.

Nu hoppade vi på linbanan som ytterligare tog oss upp för berget, till 3555 möh.

Härifrån är toppen inte långt borta.

Och utsikten helt underbar, det går inte att beskriva känslan av att se molnen breda ut sig nedanför.

På avstånd kunde man se ytterligare grannöar breda ut sig. Gran Canaria sticker upp här i bakgrunden. Tidigare hade vi också sett El Hierro och La Gomera.

Hela glada sällskapet.

Otroligt.

Mamma, Lina, Axel, Alva och jag tog sen linbanan ned till fikat, medan pappa och farbror Daniel stretade vidare uppåt.

För andra gången i sina liv står pappa och Daniel på toppen av vulkanen Teide, 3718 möh. Senast var drygt 20 år sedan. Sista biten från linbanan och upp var seg, sa de, svavelångorna osade ruttet ägg och den tunna luften gjorde det lite tyngre och jobbigare.

Men det var värt det, tyckte de! Och de tyckte att de kunde ana även de andra kanariska grannöarna på håll, Lanzarote och Fuerteventura.

På väg ner stannade vi vid de vackra pinjeträden och plockade stooora fina kottar.

Resten av semestern tillbringades vid poolen, ritandes och degandes, eller i poolen, plaskandes.

Eller vid stranden, också här plaskandes men också letandes efter roliga krabbor, eremitkräftor och snäckor. Mååånga fina snäckskal fick följa med hem.

Härligt!

Vi kan inte annat än applådera för en alldeles fantastisk semester med toppensällskap och tacka supersnälla farfar för att han bjudit oss!

Snöiga dagar

2010-01-02T18:38:00.006+01:00

Hihi, kul att det har varit jul!

Rudolf med röda mulen klädde visst granen hemma hos oss.

Mellandagarna har bjudit på mysiga stunder i snön.

Jag har testat mina skidor - det gick fint!

Och pappa var rätt skaplig på att skida han med.

Trött december

2009-12-19T17:23:00.007+01:00

Så här i december är det minsann allt lite segt att komma upp på mornarna...
Mamma jobbar som en galning nu, pappa pluggar på och jag traskar till Eva som vanligt om dagarna. När vi är lediga är det en hel massa som ska göras och folk drar i oss från alla håll och vill umgås:) Så det är kanske inte så konstigt att vi inte hunnit uppdatera bloggen nåt...

December är ju en hel lång nedräkning till jul bara, och vad bättre än att ta hjälp av en kalender för att hålla reda på hur många dagar det är kvar?

Den här fina kalendern har jag fått av Victor. Den har fina små paket med Playmobil-grejer i varje dag. Här en söt älv-prinsessa.

3 chokladkalendrar är inte fy skam!

Mmmmm!

Oppfinnar-Jocke

2009-11-25T11:13:00.002+01:00

Hur serverar man bäst salta pinnar?

Jo, man sätter en Totoro-pappernäsdukshållare på huvudet. (En sån hållare skall alltså egentligen dölja den ofta tråkiga kartongen pappersnäsdukarna ligger i). I trästubben på toppen finns hålet där pappersnäsdukarna egentligen skall komma ut och där passar det toppenbra att sticka in de salta pinnarna. Sen böjer man bara fram huvet och säger "Vill du ha en salt pinne, pappa?"

Busenkelt!

Fin!

2009-11-22T18:21:00.003+01:00

Jympa med pappa på Friskis idag - klart man måste snygga till håret då.

Sådärja!
Och jag har svart nagellack också. Jag sa till mamma att hon bara måste köpa det till mig. I veckan tog vi en hemmadag, bara myste och målade svarta naglar båda två. Härligt!

Sovbus

2009-11-22T18:14:00.002+01:00

Tänk, när min pappa är riktigt trött då sover han hårt. Han slocknade på soffan en eftermiddag och vaknade inte när jag staplade hela benet fullt med tallrikar. Inte ens när jag vände bakbunken uppochner på hans huvud, mamma fotade och både hon och jag tokfnittrade reagerade han. Tänk vad mycket annat kul man kan tänkas hitta på när pappa sover - utan att han märker nåt! Hihi!

Say cheese!

2009-11-15T22:08:00.002+01:00

Aldrig har jag väl blivit så glad som när pappa hade frukosthandlat imorse och kom hem med kryddost!

Jag jublade och tjoade och kramade ostpaketet.

Gissa om jag har längtat efter världens godaste ost?!

Knatteridning

2009-11-15T22:00:00.003+01:00

Idag var jag och red på ett stall som heter Ågesta. En tjej hjälpte till att leda min häst, Juvir. Mamma gick bredvid.

Vi övade på att göra halt och sen få hästen att skritta igen, vi travade och jag övade också på att styra lite. Det gick jättebra och nästa vecka skall jag tillbaka igen. Kul! Jag gillar verkligen hästar!

Veckans vårdkontakter

2009-11-10T19:37:00.003+01:00

Idag var hela familjen och fick vaccin mot svininfluensan. Ja, nästan hela. Kotten blev visst inte insläppt på vårdcentralen så jag vaccinerade honom hemma i soffan istället. Bredvid oss står lite mutor - plockgodis. Jag var väl inte helt med på det där med att få spruta så pappa erbjöd godsaker efteråt om jag gick med...

Och förra måndagen fick jag en jättefin ring av vår tandläkare Helena för att jag var så duktig och gapade så stort. Hon räknade och kollade alla mina 20 tänder och sen fick jag åka rutchkana ner från stolen. Kul! Synd att det är ett helt år till nästa gång.

Cool korv

2009-10-26T09:35:00.002+01:00

Måndag morgon.

Tuff-glajjerna på och polsk go kabanosy-korv till frukost. Det måste ju bli en bra början på veckan!

Sköna söndag

2009-10-26T09:29:00.001+01:00

Mysig morgon i sängen.

Vissa ville inte stiga upp alls...

Lilla familjen

2009-10-26T09:15:00.004+01:00

Självporträtt.

Jag har paljetter på min klänning, precis som jag hade på mig när jag ritade.

Kisse-Kotten.

Det femte benet är inget ben. Svansen.

Pappa.
Komplett med randig skjorta och mustasch.

Mamma.

Med svart hår i rätt längd+lugg, och en hare på klänningen. Hon hade visserligen en hel massa harar över hela klänningen, men nån måtta får det väl vara på detaljrikedomen.

Så där ja!

Kvällsdans i vardagsrummet

2009-10-15T10:37:00.011+02:00

Välkomna till kvällens dansföreställning!

Vi börjar lite lugnt...

...och...tjopp! - ner på golvet!

Digga, digga, digga...

...och upp!

Lilla fisken simmar...

...digga lite till...

...runt...

...och hopp upp!

Så där ja!

Tack för idag, slut för idag.

Hesa-helg

2009-10-05T21:02:00.006+02:00

I helgen drog vi österut, till vår favoritstad Helsingfors. Klart det gör en glad!

Vi har en massa trevliga måsten i "Hesa" - Marimekkos stora fina butik på Esplanaden skall hinnas med, Muminbutiken likaså. Vi passade också på att köpa ny vinteroverall till mig. Och fika! Glöm inte fikat! Fazer gör ena grymma chokladbakelser. Så klart.

Polly följde med på resan, tillsammans med sin mamma och pappa förstås. En och annan puss fick hon stå ut med.

Mys!

Och knas!

Tokigt, men nu fanns det inga fler bilder för den här gången. Adjöss!

Mys med mommo

2009-09-21T09:39:00.004+02:00

Så här glad blir man när man har haft en härlig tid sen sist!

Mim mommo är och hälsar på och tillsammans med kusin Polly, Linus och Marta har vi haft en del mys oss för.

Vi gick på prommis i det härliga sensommarvädret i lördags. En tur runt sjön Trekanten fick det bli, med en avstickare i Gröndal. När Polly ville hänga i sin favoritposition gick det bra att jag tog ett nappatag om Linud tröja istället för att hålla handen.

Igår fick farmor Gosia följa med också när vi åkte till Drottningholm.

Polly var inte så intresserad av kungens hus verkade det som. Hon sov prexis hela tiden. Söt.

Kul helg

2009-09-07T10:50:00.007+02:00

Hihi, kolla vilka sötisar!

I helgen har vi haft fullt upp. Middag och kul hos Åke och Beata i fredags, Taxinge i lördags med Victor och hans familj. Gott fika och sen middag hos dem. Det brukar oftast bli sent när vi hälsar på där, så vi passade på att sova över. Smart val visade det sig, mammorna och papporna hade inte spelat singstar klart förrän halv 4 på morgonen... Det kunde ju inte Victor och jag veta, så vid 7 ville ju vi gå upp. Tur att vi bara kunde sätta igång och leka då!

Efter lite mer lek, frukost och efterföljande sång från våra föräldrar drog vi till Skansenakvariet.

Ja, här är vi nu då, lemurerna och jag.

Jag passade på att låna kameran och fota en lemur själv också.

Det ser ut som om de sitter på första parkett för besökar-spaning! De tycker säkert vi är lika roliga att titta på som vi tycker att de är.

Dagens sötaste var nog ändå den här lilla jordekorren och alla hennes bröder, systrar, föräldrar, kusiner, släktingar och vänner. De var rätt många som rusade omkring och hade kul därinne.

Tack alla för en superkul och trevlig helg!

Älsklingsutflykt

2009-08-31T12:22:00.003+02:00

Hela sommaren har jag längtat till, pratat om och lekt att jag åkt till ett speciellt ställe.

I lördags fick jag äntligen åka dit igen och kaninen och lilla enhörningen fick följa med - och svettig blev man!

Vi var på Fjärilshuset så klart! Bilden på den här fina fjärilen har jag själv tagit.
Pappa och mamma insåg (äntligen) att ett årskort kanske kunde vara bra...

Sista Gotlandsbilderna

2009-08-24T10:41:00.007+02:00

Ja, ja vi vet att vi varit hemma en vecka nu, men tiden liksom bara rinner iväg... Här kommer i alla fall de sista sköna semesterbilderna - med bland annat hästar så klart.

En sista ridtur för sommaren togs vid Gervide, den här gången var det Dart som fick jobba lite. Oj va fort han travade och va kul det var!

Han belönades efter ridturen med, förutom en kram som du såg innan, även en tofs - "för det brukar prinsessor ha". Tjusigt. Att sen Dart var en kille och snarare en prins hindrade inte.

Hela sommaren har jag gjort buketter av olika slag (oftast bestående av enstaka halvvissna blommor med alldeles för kort stjälk) som jag tvingat mamma sätta i vas. Den här gången blev det dock en stoooor bukett med gruslok som mamma stolt och gladeligen satte i finvasen. Den tog lång tid att göra, en himla massa strån blev det.

Och äntligen hemma nu då. Kotten som hela sommaren njutit av friheten i det gröna deppar nog lite över att få komma hem till lila rummet. Så klart han måste muntras upp!

Sådärja!

Ett fint halsband "så han ser ut som en riktig prinsessa". Notera också ringen på ena örat.

Någon som anar ett pågående tema här?

Busy busy

2009-08-07T10:59:00.002+02:00

Vi är kvar på Gotland och myser. Har mellan kusinbesök, a-kusinbesök, morfar-från-London-och-Airi-besök, hälsa-på-hos-gammelfarmor och hjälpa-ta-hand-om-punkade-cyklister inte haft så mycket tid att blogga. Hoppas ni står ut med att vänta tills vi kommer hem med att se lite fler bilder och lite höra mer om vad vi gjort :)

Tillbaka där det började!

2009-07-29T16:24:00.006+02:00

Jag har varit och ridit på Simson igen! Senast var ju 8 augusti 2007, så det var nästan precis 2 år sen, det.
Den här gången vågade jag rida längre än bara 2 steg på stallbacken, det blev 1,5 km i skogen.

Jag vågade trava också!

När Åke var och hälsade på tog jag med honom på en tur också, i ett annat stall. Han red på Anton, som jag gjorde förra året, själv red jag Snudde.

Vi har så klart hunnit med ungefär en milljarrd andra saker också, får uppdatera mera när vi väl kommer hem till pålitligare bredbandstrakter.

Gotland

2009-07-20T11:30:00.010+02:00

Uppdateringarna kommer lite väl sällan nu, men vårt mobila tunnband funkar uselt i stugen...

Vi har hunnit med en del på våra två veckor hittills och vädret har faktiskt varit bra för det allra allra mesta.
Pappa och jag har hunnit med att besöka en favoritplats nedanför hällarna söder om Visby, med vattenfall och allt!

Fantastisk utsikt! Klockan är strax efter 6 på morgonen, därav ljuset och lite dis. Vi hade precis lämnat mamma vid båten för hon skulle åka och hälsa på Polly.

Jag har marscherat med gigantiskt rabarberblad med mommo i hennes trädgård.

Och plockat blommor i ett änge.

Och nu är Åke på besök! Ja, hans mamma, pappa och lillasyster Beata också så klart.

Beata och jag poserar i trappan i stugen.

Åke, jag och stengubben vid Langhammars på Fårö.

Badbrud! Härliga, stänkiga vågor på Sudersand gjorde att till och med jag ville bada igår.

Nu får vi väl se när nästa uppdatering kan behaga dyka upp. Håll ut!

Polly

2009-07-20T11:28:00.001+02:00

Här är min kusin Polly!

Mamma har varit och hälsat på henne och snart kommer hon till Gotland och hälsar på mig.

Min ke-sin!

2009-07-10T03:04:00.004+02:00

Min lilla kusin Polly är här nu! Hurra!!

Puss och kram till dig Polly, och till din mamma och pappa - moster Marta och morbror Linus - förstås!

Hoppas vi kan ses snart. Jag kan stoppa in nappen om du tappar den. Och så ska jag lära dig prata. "För det gör prinsessor med små bebisar".

Floristavslutning

2009-06-29T10:50:00.007+02:00

Igår fick jag en ny kompis att leka med!

Thea heter hon och vi byggde en koja under trappan i hennes sommarhus.

Bustjejer!

Vi var på Munsö för avslutningsträff tillsammans med mammas alla floristklasskompisar (alla och alla - de var 7, förutom mamma!) och deras familjer. Det blev en alldeles fantastisk dag, med helt otroligt väder och underbart sällskap.

Fantastisk tomt med egen strand och alla barnen (och min pappa så klart) plaskade mer eller mindre hela dagen och kvällen.

Bryggmys i skymningen.

Nä nu är det nog dags att kliva upp och åka hem.

En fin fotdopparbild får avsluta det här kapitlet.

Utflykt

2009-06-22T21:04:00.006+02:00

Söndagsutflykt. Solen kikade fram lite då och då mellan molnen. Ungefär som mitt humör då. Här rätt glad.

Och här inte så värst.
Utflykten gick till Görväln och faffar hängde på. De stora svamparna (fjälltickor, gissar vi) var häftiga, fast inte så häftiga att jag kände för att kosta på med ett leende.

Här börjar jag väl mjukna lite igen, men bara om jag får klänga mig fast vid pappa undertiden.

Ja ok rå! Så här när utflykten börjar närma sig sitt slut och de gulliga, ulliga kossorna i bakgrunden muntrar upp så kan jag väl bjuda på ett smajl!

Ridlektion

2009-06-14T18:27:00.004+02:00

Idag var det dags igen för en härlig ridtur! Jag ville rida på Silver den här gången också.

Vi fick öva på att stanna hästen själva (att göra halt) och på att svänga. Det övade vi genom att rida slalom mellan koner.

Jag kunde göra halt själv och svänga också! Så fick jag prova att rida fort också. Silver travade och det skakade jättemycket! Lite läskigt, men mycket kul!

Det här var sista ridturen här innan sommaren. Senare idag åkte alla hästarna iväg på sommarbete för att vila och äta gott hela sommaren. I höst ses vi igen.

Gamla vänner

2009-06-07T21:24:00.009+02:00

Varje dag är en fest! Särskilt om det är helg och man är ledig och man dessutom skall få träffa gamla kompisar man inte sett på länge.

Det gäller att ladda med smaskig frukost. Jag nallar av jordgubbarna lite i förväg. Tihi!

Rundade av jordisarna med en bit skinka och gick därefter över till att varva banan och kryddost. Jajamensan, ni läste rätt. Mums!

Så kom då äntligen dagens sällskap; Mira och Emmy! Vi började med en cykeltur till skolgården här intill och tog en fika framför en tokig teater medans mamma och pappa var inne och EU-valade.

Efter lunch hemma cyklade vi till Solparken där vi raskt tog en stor skojig gunga i besittning.

Vi gungade på en annan rolig gunga också och Emmy passade på att studsa matta i bakgrunden. Sen grävde vi lite i sanden, strosade runt, fikade lite till och kollade in andra barn.

Men storgungan lockade igen!

Här hängde vi sen mesta tiden, innan det var dags för hemcykling.

Tack för en världskulig dag!

Kalas, bad och lite bus

2009-05-31T21:33:00.002+02:00

Tut i luren!

Ännu ett kalas stod på schemat idag. Min kära kompis Victor hade 5-årskalas och det bjöds på tårta och bus. Fast jag tycker att värsta buset kan andra barn stå för; jag tittar gärna på då bara.

När busfröna gått hem fick jag (och pappa också förstås) ha Victor och poolen för oss själva. Då kunde jag också tänka mig att busa lite. Men bara lite.

Silver är guld!

2009-05-24T14:34:00.006+02:00

Förväntansfull värre när vi idag styrde kosan mot Enskede.

Jajamensan, dags för den första ridturen på ridskola. Knatteridning tillsammans med massa andra tjejer och killar. Var är då jag?

Jo, på fina Silver.

Efter en stunds ridande inne i ridhuset gick vi en tur i parken bakom ridskolan. Mysigt!

"Nästa gång vill jag rida fort också."

Mamma fick leda hästen och vi fick gå först i ledet ute. Till höger är ridfröken.

Han var stor, men jättesnäll. "Jag vill rida imorgon igen".

Tack för bästa presenten, morbror L och moster M!

Stakboda

2009-05-22T20:45:00.005+02:00

Vad är nu detta?? Jo, flytväst måste man ha när man skall på liten tur.

Igår var vi och hälsade på Axel och Alva och deras kusiner på deras mormors och morfars landställe i Stakboda. Egen sjötomt - då är det klart man måste ro runt lilla ön och tillbaka.

Ro och ro förresten, årtullarna var lite kajko så pappa och farbror D fick mest paddla. Men framåt gick det ändå, och kul var det!

Av med västarna och sen...

...några varv runt tomten innan middagen. Vi hade jättekul hela dan och lekte som bara den, särskilt Alva och jag. Rördrommen tutade i vassen och skymningen föll när vi väl vände hemåt. Mysigt!

4 år - på riktigt!

2009-05-18T20:26:00.012+02:00

Efter en händelserik helg är det väl inte konstigt om man är lite trött när pappa och mamma kommer och ylar tidigt om morgonen.

Fast jag piggade på mig snabbt när jag kom ihåg vad det var fråga om!
De fina grattiskorten läste jag själv...

...och paketen slet jag upp.

Men vad är nu detta?

Rock'n'roll!

En gitarr - "som jag har längtat efter".

Här är det bäst att kavla upp ärmarna innan man sätter igång.

Båda två, långt upp.

Tra-la-laaaa!

Hmm, kanske att jag ska ge mig på att plinka lite klassiskt?

Jorå; knirpeliknäpp! Låter fint det här. Fast kanske att jag ska be min idol, morbror Linus, om lite privatlektioner.

Efter en vanlig dag hos Eva firade vi ikväll vidare med att smaska i oss resten av den goda tårtan från söndagens kalas. Mätt, nöjd och belåten - och äntligen 4 år - somnade jag sen.

Strålande kalashelg

2009-05-17T21:02:00.009+02:00

Fantastiskt väder i helgen och kalasen hopade sig från start. Redan i fredags drog det igång, med middag och lite kalas för faffars Annika som fyllt år, och så lite smygfirande för mig. Men kameran glömde vi hemma... Det gjorde vi också igår när vi på dagen firade att vårt kvarter fyllde 60 år. Mat, musik, lekar och tipspromenad tillsammans med goda grannar - det var kul. Men det finns det som sagt inga bildbevis för.

Igår kväll kom vi däremot ihåg kameran när vi åkte för att fira min morbror på hanses dag. Marta undrar om vi inte gillar henne med tanke på presenten han fick. Tihi! Men det är klart vi gillar vår Marta!

Jag stoppade min gosehund innanför tröjan så Marta och jag kunde kolla vems mage som var störst.

Linus och jag rockade loss ordentligt till Barenaked ladies sen!

Idag smygfirade jag min födelsedag och bjöd till kalas i det underbara vädret.

Massa kompisar, härliga presenter och god tårta. Vad mer kan man önska?
Jo, att bli 4 år "på riktigt". Och det blir jag imorgon, det. Äntligen!

Kram på er!

Lammet Lucy

2009-05-16T10:25:00.006+02:00

Det kom ett fint chokladlamm från England.

Jag började med den rosa blomman. Så klart.

Sen var det väl lika bra att slå till med hela kalufsen.

Klövarna.

Och ryggen. "Orkar inte mer".

"Jag sparar resten till en annan dag."

Bildsköna djur

2009-05-06T21:57:00.006+02:00

Tjoho! Djurtemat fortsatte i söndags när vi for på utflykt till Nyckelviken i Nacka. Där kunde man - förutom att luncha och fika gott och njuta av fantastiska omgivningar - skåda djur av allehanda slag; lamm, grisar, hästar och kaniner. I hönshuset fanns dock inte så många fjäderfän.

De var ute och spatserade. Den här damen hade en fluffig frisyr. Ja, hönan då alltså.

Mossning kossning! Vilka poserande skönheter.

Jag får ibland låna lilla kameran och ta egna kort. När den inte finns att låna duger en gammal avdankad mobil som går utmärkt att knäppa låtsaskort med. Man behöver bara ett fint motiv.

Och sen är det bara att gå loss i lite olika vinklar. Det blir ju såklart extra fina bilder när modellen är så väluppfostrad som denna var. Tack, kossan!

Gröna djur

2009-05-06T21:35:00.004+02:00

Vi var på härlig utflykt till Grönan i lördags. Tänk att jag hittade en häst! Ja inte bara en förresten, en hästballong fick följa med hem också.

Och elefanter hade de också. Mamma och jag tog oss en tur.

Och en nyckelpiga hade de med. Fast den var lite läskig. Du ser väl pappa och mig längst fram? Kanske att jag vågar komma tillbaka och åka den igen. Snart, hoppas jag.

Gotlandsbilder

2009-04-23T20:46:00.013+02:00

Blåsipporna är så härliga på Gotland! De breder ut sig överallt, som tjocka mattor under tallarna runt om på ön. Alldeles, alldeles ljuvligt!

Nästan hela ö-vistelsen har vädret varit fint.

Inte bara blå sippor finns. Här och var står röd-rosa eller lila tuvor.

Ibland har man tur och hittar vita blåsippor!

En annan sippa som växer på några få ställen på Gotland och som knappt finns i övriga landet är nipsippan. Vi begav oss till naturreservatet Filehajdar för att få se dem blomma.

Den är mjuk som den mjukaste kaninunge, så fin, så fin!

Håriga kossor hittade vi på landet!

Jag har hunnit måla lite också. Det gillar jag. Och jag är peeeetig.

Solnedgångarna är fina så här års också. Vy från tomtgränsen mot havet.

Och Östergravar mot muren.

Paviken-utflykt med mommo. Och min gosehund Fifi.

Även om vi haft det mysigt var det skönt att komma hem och leka hos dagmamman igen. Smutsa ner sig lite.

Och äntligen få komma ut och cykla på min fina cykel!

Påskresa

2009-04-07T20:34:00.005+02:00

Vi möter våren på Gotland! Mamma har fixat praktik här, så 2 veckor av mys, blåsippor och samvaro med släkt och vänner blir det nu. Och gos med mommo och muffas hundar, förstås.

Här är det senaste tillskottet - Tårtan.

Mamma Mia!

2009-03-23T19:46:00.002+01:00

Ingen har väl missat att jag gillar sång och dans?

På 4 dagar tjatade jag till mig att få se filmen "Mamma Mia" 3 gånger! Den är toppen!

Och så kan man sväva ut i dans i en klänning som passar perfekt för ändamålet.

Present

2009-03-11T18:11:00.006+01:00

Mamma har ju haft praktik i en superfin liten affär i ett par veckor och hon har blivit så omhändertagen av T, som äger affären. När praktiken tog slut åkte vi dit med en liten present.

Vad kan det vara, som gör att kniven måste tas till? Vad måste skäras ur en hårt tillknuten påse?

Guldfiskar!

Det hade T pratat om att han ville ha, så han blev jätteglad.

Jag fick välja i djuraffären, och jag tog en svart. Mamma och pappa valde en orange med vitt på och en vit med orange på.

Flora och jag kollar så att allt går rätt till och att fiskarna simmar lugnt.

Jag gillar T så mycket att jag nu har döpt 3 av mina tidigare odöpta gosedjur efter honom!

Så mycket som hänt, så lite bevis

2009-03-08T08:50:00.005+01:00

Nu är det visst skäms-dags igen. Den stackars kameran har visst haft semester ett tag. Det kanske märks att mamma har haft praktik ett par veckor nu?

Hoppas ni förlåter oss. Om inte annat för att vi är så söta??

Några stackars bilder verkar i alla fall ha letat sig in i kameran, så helt ledig verkar den ju inte ha varit.
Jag älskar mitt långa hår! Mamma och pappa får varje morgon en order på dagens frisyr och sen är det bara att sätta igång. Populärast just nu är "2 flätor", men den här, "en lång fläta, där bak", är också fin.

Vi har ju inte precis bara suttit och glott, även om avsaknaden av bilder verkar antyda det. Nä,

det har varit busy, busy som vanligt.

Här är Åke och jag i värsta lektagen. Stora barn - större stök...

Annars har vi bland annat hunnit med: Mamma och pappa på fest i Vagnhärad förra helgen och jag övernattade hos kusinerna och passade på att förgylla kvällen med kräk, pappa och jag har hunnit med 2 museibesök (naturhistoriska och sjöhistoriska), pappa har fyllt år och haft litet släktkalas och vi har varit och hängt med Victor och hans föräldrar. Då kan man ju lätt få lov att tycka att 4 bilder är i snålaste laget...

Vi är faktiskt inte bara stökiga, vi kan ha litet tekalas i godan ro och till och med låta Beata vara med. Så det så.

Klart slut - varulvstjut.

Minisemester

2009-02-18T21:21:00.010+01:00

Pappa och jag har varit på liten pulkautflykt i helgen. Eller liten och liten. Vi tog en långhelgstripp, torsdag till söndag, till pappas farmor och farfar djupt i dalaskogarna. Där finns finfina pulkavägar.

Och i fredag till söndag fanns extra sällskap när farfar Bosse, farbror Daniel och kusinerna också var där. Än är vi lagom små för att få plats allihop i gammelfarmor och gammelfarfars knä.

Pappa skidade på bra på dagarna, själv gjorde jag så gott jag kunde med att mana på honom. Teamwork!

Lördag innebar ny melodifestival och den här gången hade jag danssällskap.

Men kunde dansa solo också emellanåt.

Snygga avslut är viktiga!

När kusinerna åkt hem tog gammelfarmor, pappa och jag en skridskotur på Tyngsjön.

Till slut var det dags för pappa och mig att åka hem också.

Hem till en väntande mamma, som väntat och längtat lika mycket efter oss som vi efter henne!

Den fantastiska cirkusprinsessans svåra balansakt

2009-02-11T21:16:00.005+01:00

Trumvirvel -

drrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr

Ta da!

Helgutflykt

2009-02-11T20:42:00.009+01:00

Pappa hade lite slantar tillgodo hos SJ och därför åkte lilla familjen på utflykt i söndags.

Tåget stannade i Västerås. Staden lagom. Lagom långt från Stockholm, lagom stor (kändes det som först, fast sen inte så mycket i alla fall).

Här poserar jag framför stadshuset. Inte riktigt lika pampigt som vårt i Stockholm, men ändå...

Rejält mycket mer snö än hemma i Stockholm hade de i alla fall. Och en jädra massa gräsänder.

MASSA gräsänder.

Och en del gulliga gamla hus.

Vovven fick följa med men "vavv-vavvade" mest.

Efter en lång kylig prommis blev det lunch och fika - och en värmande elefantdans. Förstås.

Vi köpte lite gammalt bröd och matade en del av alla dessa pippifåglar. Kolla in anden mellan mammas fötter. Tihi!

En del var väldigt närgångna.

När änderna var mätta och belåtna (eller förresten, det var de inte. De försökte följa efter oss när vi skulle gå därifrån) klämde vi på mindre än en timme in besök på både Västmanlands länsmuseum och stans konstmuseum. Det var då stan inte kändes så lagom stor längre, utan ganska liten. Det fanns inga fasliga mängder att se precis. Och det var ganska skönt att åka hem till storstan igen. Men kul att ha varit där.

Schlagerdans

2009-02-11T19:57:00.014+01:00

Äntligen har årets melodifestival dragit igång.

Jag gjorde vad jag kunde för att skymma bilden på tvn för mamma och pappa. De fick njuta (nåja) av musiken och istället se mig dansa.

Häng med - nu kör vi!

Vi börjar åt ena sidan - tänk på gunget i knäna.

Och gå tillbaka mot mitten. Passa på att torka svetten ur pannan.

Paus (tänk: vad har människan på sig?!)

Marschera på stället...

...och fladdra ut med benet lite.

Vi går åt andra hållet...

...och sträcker oss upp.

Rull-rull-i-rulla...

...och tjo!

Avsluta med "schlager-armen".

Puh!

Och glöm inte att buga och tacka för applåderna.

Morsning korsning!

2009-02-04T19:44:00.004+01:00

Hoppla! Här kan man ju lätt tro att hela familjen gått under jorden, eftersom vi är så dåliga på att uppdatera bloggen. Det har vi inte. Vi är bara lata...

Sen finns det ju vissa som inte gillar att vara med på bild.

Och som man liksom måste fånga i farten.

Vi får sakta ner och skärpa oss helt enkelt. Basta!

Kotten och jag

2009-01-21T21:25:00.006+01:00

Jag gillar att måla självporträtt. Här har jag utrustat mig själv med ögon, näsa, mun, kinder och haka, armar med händer och ben med fötter.

Sen övar jag på att skriva mitt namn; mamma säger vilka streck jag skall göra och så gör jag dem. Nu börjar det gå hyfsat, som ni ser om ni vrider lite på huvudet.

Sen gillar jag att måla mina övriga familjemedlemmar också. Mest mamma och pappa, men även Kotten såklart! Visserligen fick han 5 ben, men också ögon, nos, öron och morrhår. Och så svansen rakt upp, precis som på riktigt!

Fjärilar och en cykel

2009-01-21T20:44:00.006+01:00

Söndagsutflykten gick till Fjärilshuset.

Hallå fjärilarna, var är ni?
Inte i vattnet i alla fall...

Här sitter de och smaskar.

Gulliga grodor fanns också.

På hemvägen skulle vi storhandla mat men passade också på att spontanhandla en cykel till mig! En glitterrosa!

Pling pling!

I väntan på våren går det utmärkt att cykla från ena änden av lägenheten till den andra. Tihi!

Fina fisken!

2009-01-21T20:36:00.002+01:00

Tummen upp - lördagens uppdrag slutfört.

Mamma och jag var med Linus och valde lite nya fiskar till deras akvarium. En rocka hade varit coolt, men det fanns inte i affären. Det gjorde däremot sjöhästar och en muräna, men valet stannade på blåskimrande guppysar. Lite mera lättskött.

Lilla åsnan

2009-01-15T20:40:00.006+01:00

Mamma säger att envis bara är förnamnet - men jag heter ju Esther!

"Jag vill också äta med pinnar, precis som pappa"

Kycklingbiten letade sig lätt till munnen utan att trilla. Tur, trodde mamma.

Nudlarna plockade jag enkelt och då verkade både mamma och pappa impade.

När också riset hittade till munnen pratade pappa om Talang.

Själv visste jag att jag skulle klara att äta hela min middag med pinnar. Och dessutom i samma tempo som jag brukar ha med gaffel. Tada!

Sessan

2009-01-15T20:33:00.002+01:00

Prinsessan har ännu inte lämnat frukostbordet.

Och nu har hon rosa glitterskorna på sig också.

Busande barn

2009-01-15T20:18:00.005+01:00

I lördags var vi på spårvägsmuseet och åkte liten tunnelbana. Enda stunden på hela dagen som alla barn satt stilla och var lätta att fånga på bild.

Sen var det bus för hela slanten!

Pill-pille-pill och tjorveli-tjofs!

Busbarnen.

Middag och bus

2009-01-04T21:25:00.005+01:00

Pappas moster är på besök från Köpenhamn och det firas bäst på resaurang.

Lattjo värre!

På hemvägen smaskade jag på Kittyklubba med roligt bruspulver. Spraaak!

På restaurangen fick jag en ballong och med ett par trosor på huvudet skojsade jag runt och lekte med den imorse. Tihi!

Redo för sängen, iklädd findiademet jag fick av pappa häromdagen. Under filten sitter finskorna på också.

Go'natt!

Julafton!

2008-12-25T16:44:00.012+01:00

Äntligen kom tomten!

Hur hamnade jag här då?

Tja, först hann pappa och jag med ett besök på vårdcentralen på julaftons förmiddag. Ögoninfektion. Igen. Vilken favorit i repris så här i juletider.

Vi åkte efter läkarbesöket till Upplands Väsby hela familjen för att fira jul med Axel och Alva, Gustav och deras föräldrar hos deras mormor och morfar.
Granen var ståtlig med MASSA julklappar som låg under och väntade på att bli öppnade.

Vi hann med att dansa långdans och spana på paketen medan vi väntade på att tomten skulle komma.

Så äntligen knackade det på dörren.

Tomten!

När jag fick mitt paket fick tomten en kram istället. I år vågade jag till skillnad från förra året.

Firandet fortsatte sedan med god mat, sång och en hel del lek innan det bar av hemåt.

Så vid matbordet idag fick mamma och pappa besök av en prinsessa!

Med krona och allt!

När papparazzon blev för närgången fick jag säga ifrån.

Inga fler bilder nu, sa jag ju!

Lilla julafton

2008-12-25T16:34:00.003+01:00

I måndags firade vi lilla julafton hos faffar och Annika.

Tomtens bror kom. Eller..?

Han hade i alla fall med sig Fashion Barbie! Vilken lycka!

2008-12-24T10:04:00.001+01:00

God Jul!

När julen närmar sig

2008-12-12T22:41:00.005+01:00

Så här inför jul är det kul att pyssla lite. Vi har bakat pepparkakshus.

Pilligt.

Välkommen till Mumindalen! Fint när det är klart, även om mamma, pappa och morbror Linus hann med ett par svordomar och en brännblåsa innan det var klart 5 timmar senare. Då sov jag redan gott.

Så lussade vi igår med dagmammorna. Jag sjunger gärna Lusse Lelle, Tipp tapp och Salta lucia (jo, just så). Men inte i luciatåget, bara hemma. Bullarna efteråt kunde jag i alla fall tänka mig att smaka. De var goda. Så goda att jag knyckte pappas bulle också. Tihi!

Önskelista

2008-12-05T21:43:00.004+01:00

Tittut!

Mycket har hunnit hända under de snart två veckor som gått sen den senast bloggades här. Slarvet med att inte ha kameran framme håller i sig, men när Åke följde med hem efter Eva i tisdags kom den fram, fast inte så länge att vi båda var fina på bild tillsammans...

Däremot kom kameran inte fram alls när pappa och jag var på Naturhistoriska, när vi gick pulkapromenad med faffar och Annika, när vi var på Axels kalas, när vi var på middag hos faffar och Annika, när vi... ja helt enkelt har den kommit fram lite för sällan. Vi ska skärpa oss!

Mamma bad mig tala om vad jag vill ha av tomten. Hon skrev upp allt på en lista som jag dekorerade lite med bokstäver också. Mammas mest, för den är kul att skriva. Hon vill att jag ska komma på fler saker. Räcker inte det här?

Junibacken

2008-11-16T17:34:00.013+01:00

Efter ett par dagars feber i veckan blev jag bättre lagom till helgen. Pappa och jag åkte på utflykt till Junibacken tillsammans och gissa hur kul det var!!!

Jag fick sitta hos Mamma Mu.

Mumin och jag pratade en stund.

Jag åkte rolig kantarellrutschkana i Elsa Beskow-utställningen.

Gick på näckrospromenad.

Och red på en mus genom Puttes blåbärsskog.

Det fanns fina blommor att klappa på.

Och en fladdermus som man kunde ta en flygtur på.

Jag tog en tur i en barkbåt.

Och passade på att vila i en härlig grotta.

Klart man skall rida på lilla gubben innan det är dags för hemfärd.

Och så fick jag en lakritsklubba av snälla pappa - mums!

Värsta bästa dagen! Tack pappa!

Tandläkarbesök

2008-11-08T07:10:00.002+01:00

I torsdags gjorde jag nåt spännande! Jag var hos vår tandläkare Helena. Hon är jättesnäll och glad. Här sitter jag i väntrummet.

Mamma och pappa blev nog allt förvånade när jag tyckte det var så kul. Jag fick åka i roliga stolen upp och ner och bakåt, hon tittade på och räknade alla mina tänder och jag gapade så fint. Sen fick jag trycka själv på vattenknappen innan jag åkte rutschkana ner från stolen. Så fick jag såklart ett jättefint klistermärke efteråt.

Klart det var kul!

När det sen var pappas och mammas tur satt jag vid skrivbordet och läste Min Häst. Synd att det dröjer ett helt år till nästa gång.

Helgträffar

2008-11-03T19:03:00.005+01:00

När helgen börjar är det bäst att bada och göra sig fin inför alla besök och allt folk man skall träffa.

Först ut i fredags var farmor Gosias kompis som bor ända långt bort i Australien, men som är i Sverige och hälsar på nu. Ciocia (tant) Gosia heter hon och pappa och farbror Daniel bodde hos henne och hennes två döttrar i Australien i flera månader och gick i skolan där. Jag visade henne bilder från när jag var "putteliten bebis".

Kusinerna var också med. I bakgrunden står mamma, farbror Daniel, ciocia Gosia och farmor Gosia.

Så igår var vi och hälsade på hemma hos Mira och Emmy. Det var lääänge sen. Emmy hade faktiskt roligare än det ser ut på bilden. Hon hade nog bara ingen större lust att vara med på bild. :) Tihi!