Nikko

 Efter Hakone gav vi oss av igen, den här gången till världsarvet Nikko.

 Vi gav oss direkt ut i trollskogen på en härlig promenad.

 Det var otroligt skönt att komma från alla människor och ljud och få lite tystnad och ren natur en stund.

 Efter en stunds vandring i den djupa kryptomeriaskogen hittade vi ett fint vattenfall.

 Vi övernattade på nytt ryokan och startade tidigt dagen efter vår vandring bland alla världsarvstempel här.

 Många kommer hit för det här träsnideriet på en tempelvägg - tre små välkända apor: "Se inget ont, säg inget ont, hör inget ont"

 Andra kommer för de vackert utsmyckade templen bara.

 Ytterligare några kommer för "den sovande katten" - en liten träkisse på en bjälke som är lätt att missa.

Men vi tyckte nog ändå att den här lyktvägen kantad av enorma kryptomeriaträd var häftigast av allt. Mäktigt.

Hakone

 Efter stora städers brus och larm begav vi oss upp i bergen någon dryg timme utanför Tokyo, till Hakone.

Vi bodde på fantastiskt ryokan och har nog aldrig blivit så omhändertagna någonsin.

 Här utsikten över trädgården utanför rummet. 

Vi sov gott, åt den vackraste maten vi någonsin sett och som smakade ljuvligt och badade varmt och mysigt på hotellets egna onsen, med både inomhus- och utomhusbad.

 Då gjorde det inte så mycket att det var lite disigt när vi åkte upp på berget med linbana. Vi tänkte försöka se och kunna fota sina bilder av Fujiberget en liten bit bort.

Men, mja, det var som sagt lite disigt en bit upp. En annan gång kanske...

Nara

 Från Osaka gjorde vi en lätt dagsutflykt till Nara, Japans allra första huvudstad, och gjorde lite nya bekantskaper.

 Ungefär 1200 vild-tama hjortar spatserar fria runt i Naraparken, kring alla världsarvstempel. Hjortar har sedan urminnes tider i Japan betraktats som gudarnas sändebud. Undrar vad den här försöker säga?

 Pappan bjuder på smarriga hjortkex!

 Weeping sakura kallas den här sortens körsbärsträd.

 

Till sist får vi konstatera att det är tur pappan kan lite japanska, så han kan beställa mat när menyn ser ut så här!

Osaka

 Nästa stopp på resan blev Osaka. Med fantastiskt slott där också. 

 Och sakura - tänka sig!

 Rosa överallt! Det är helt underbart!

 Osaka bjöd på puls också, både dag som kväll. 

Här ett riktigt högt hus, ett nöjespalats med underhållning av alla det slag. Såväl in- som utvändigt. Vad det nu skulle vara för nöje att klättra på utsidan av huset..? Huga!

Vackra kvällsvyer vid floden mitt i smeten.

Och mera körsbär!

Japan igen!

 Vi åkte från vinterkylan och mötte våren i Japan.

Första stopp blev Nagoya.

 Körsbärsträden blommade för fullt.

 Nagoya slott i bakgrunden.

Ghibli

En dag begav vi oss ut till förorten Mitaka där vi skulle besöka Ghiblimuseet igen.

Studio Ghiblis värld är en helt fantastisk plats, men ni får nöja er med bilder från utsidan. Inne får man inte fotografera.

På taket är i alla fall ute och här poserar Esther tillsammans med roboten från filmen Laputa - slottet i himlen, som är hennes favorit.

På väg från museet gick vi genom en park i det fina vädret. Kollade på enorma koikarpar i en sjö, spanade på gulliga änder.

Och hittade en trampbåt i form av en jättesvan.

Klart Esther ville prova! Och så fick i alla fall mamma och pappa den dagens motion :)

Då hade man gjort sig förtjänt av lite smarr sen. För gottegrisarna Esther och mamma är Japan ett paradis - goda bakverk och grejer överallt. Dessa var inget undantag...
Med dessa bilder säger vi tack och hej från Japan. För den här gången :)

Odaiba

En strålande dag och utflykt till ön Odaiba i Tokyobukten.

Nämen, en egen Frihetsgudinna!
Fast rejält mindre än den i New York ju. Det var som attan. Det kanske räckte att Tokyo Tower blev högre än Eiffeltornet?

En liten sandstrand fanns, med utsikt över bron och där bakom hela stora Tokyo.
Pappan var förundrad över förbudsskylten som satt vid kanten av stranden. "Inte sporta, inte simma, inte ha hundar lösa, inte... Men vad sjutton FÅR man göra då? Vad tror de en strand är till för??"

När pappan nu inte fick bada som han hade tänkt, gick han och åkte inomhuskaruseller och grej på Segas spelparadis Joypolis, och då passade Esther och mamman på att gå på Baskin Robbins. Mums!

Det vore inte Japan om det inte fanns nåt gulligt på menyn!

Pappan och havet.
Visst ser han lite yr i bollen ut? Karusellerna satte spår, för ovanlighetens skull.

Det var sannerligen en konstig plats, Odaiba. Massa futuristiska byggnader..

...en del med med stålkula och allt...

...monorail (som tog oss ut till ön) och gigantiskt pariserhjul...

...och en hel massa outnyttjad yta. Konstigt, så där centralt i stan som det ändå är. Här en dunge med säv och precis bredvid och bakom fotografen en mindre blomsteräng och det känns ju helt ok, med bortom det oceaner av tomma parkeringsplatser. Varför?

Vackra vyer ändå så här i kvällningen.
Odaiba lämnade oss ändå aningens förundrade när vi åkte hemåt.

Shibuya crossing at night

Vi begav oss en dag på liten tur till Roppongi Hills.

En stadsdel med några höga hus...

... och en av skulptören Louise Bourgeois stora spindlar "Maman". De andra hon gjort står i London, Seoul, Bilbao, Ottawa och St Petersburg. Mäktig!

Esther tog kort på mamma och pappa (och Kaninis) utanför en blomsterbutik. Hon har tagit mååånga kort på den här resan. Snart dags för egen kamera??

Fin utsikt bort mot Tokyo Tower. Nä, inte Eiffeltornet, även om det är extremt likt, bortsett från färgen då.
Tornet byggdes 1958, för att man behövde en stor tv-antenn och dessutom för att man ville visa på att Japans betydelse för den globala ekonomin växte. Man tittade sig om i världen efter inspiration och beslutade sig för att bygga ett eget Eiffeltorn. Tornet blev knappt 333 meter högt, nästan 9 meter högre än tornet i Paris - varför nöja sig med mindre! Fast det väger bara runt 4000 ton mot Paristornets 7600 ton. Färgen fick det för flygtrafiksäkerhetens skull. Det är världens största fristående stålkonstruktion och fram till alldeles nyligen Japans högsta byggnad.

Från första utkiksposten på 150 meters höjd såg man långt. "Där borta ligger vårt hotell".

Närmare bestämt straxt till vänster om mitten på den här bilden. Den ganska knubbiga byggnaden med två mörka partier nästan vid toppen, som ögon nästan.

Från utkiken på 250 meters höjd såg man så klart ännu längre. Det var bara stad och stad som aldrig tog slut, ända bort till horisonten åt alla håll, utom åt det här hållet. Här finns öområdet Odaiba och Tokyobukten.

Här borta ser ni den byggnad som nu tagit över som Japans högsta byggnad, Tokyo Sky Tree. Den mäter 634 m och är därmed världens högsta torn och världens näst högsta byggnad efter Burj Khalifa i Dubai. Själva kontruktionen är klar, men tornet kommer inte vara helt färdigställt förrän i februari nästa år, med officiell invigning 22 maj 2012. Anledningen till bygget var densamma som för Tokyo Tower, - man behövde en stor tv-antenn. Tokyo skall övergå till digitala sändningar och Tokyo Towers räckvidd räckte inte till. Den här gången gjorde man dock en egen konstruktion och knyckte inte någon annans :)
Vi ser fram emot att besöka Tokyo Sky Tree nästa gång vi kommer till Japan!

När vi väl utkikat klart började det bli mörkt ute och tornet var då så här fint upplyst.

Esther och Kaninis åker tunnelbana hem till hotellet och har sällskap av massa kostymnissar som ni ser.

Väl hemma på rummet njuter man av den häftiga kvällsutsikten.

Vem behöver tv när det finns så mycket att se utanför fönstret??