Ghibli

En dag begav vi oss ut till förorten Mitaka där vi skulle besöka Ghiblimuseet igen.

Studio Ghiblis värld är en helt fantastisk plats, men ni får nöja er med bilder från utsidan. Inne får man inte fotografera.

På taket är i alla fall ute och här poserar Esther tillsammans med roboten från filmen Laputa - slottet i himlen, som är hennes favorit.

På väg från museet gick vi genom en park i det fina vädret. Kollade på enorma koikarpar i en sjö, spanade på gulliga änder.

Och hittade en trampbåt i form av en jättesvan.

Klart Esther ville prova! Och så fick i alla fall mamma och pappa den dagens motion :)

Då hade man gjort sig förtjänt av lite smarr sen. För gottegrisarna Esther och mamma är Japan ett paradis - goda bakverk och grejer överallt. Dessa var inget undantag...
Med dessa bilder säger vi tack och hej från Japan. För den här gången :)

Odaiba

En strålande dag och utflykt till ön Odaiba i Tokyobukten.

Nämen, en egen Frihetsgudinna!
Fast rejält mindre än den i New York ju. Det var som attan. Det kanske räckte att Tokyo Tower blev högre än Eiffeltornet?

En liten sandstrand fanns, med utsikt över bron och där bakom hela stora Tokyo.
Pappan var förundrad över förbudsskylten som satt vid kanten av stranden. "Inte sporta, inte simma, inte ha hundar lösa, inte... Men vad sjutton FÅR man göra då? Vad tror de en strand är till för??"

När pappan nu inte fick bada som han hade tänkt, gick han och åkte inomhuskaruseller och grej på Segas spelparadis Joypolis, och då passade Esther och mamman på att gå på Baskin Robbins. Mums!

Det vore inte Japan om det inte fanns nåt gulligt på menyn!

Pappan och havet.
Visst ser han lite yr i bollen ut? Karusellerna satte spår, för ovanlighetens skull.

Det var sannerligen en konstig plats, Odaiba. Massa futuristiska byggnader..

...en del med med stålkula och allt...

...monorail (som tog oss ut till ön) och gigantiskt pariserhjul...

...och en hel massa outnyttjad yta. Konstigt, så där centralt i stan som det ändå är. Här en dunge med säv och precis bredvid och bakom fotografen en mindre blomsteräng och det känns ju helt ok, med bortom det oceaner av tomma parkeringsplatser. Varför?

Vackra vyer ändå så här i kvällningen.
Odaiba lämnade oss ändå aningens förundrade när vi åkte hemåt.

Shibuya crossing at night

Vi begav oss en dag på liten tur till Roppongi Hills.

En stadsdel med några höga hus...

... och en av skulptören Louise Bourgeois stora spindlar "Maman". De andra hon gjort står i London, Seoul, Bilbao, Ottawa och St Petersburg. Mäktig!

Esther tog kort på mamma och pappa (och Kaninis) utanför en blomsterbutik. Hon har tagit mååånga kort på den här resan. Snart dags för egen kamera??

Fin utsikt bort mot Tokyo Tower. Nä, inte Eiffeltornet, även om det är extremt likt, bortsett från färgen då.
Tornet byggdes 1958, för att man behövde en stor tv-antenn och dessutom för att man ville visa på att Japans betydelse för den globala ekonomin växte. Man tittade sig om i världen efter inspiration och beslutade sig för att bygga ett eget Eiffeltorn. Tornet blev knappt 333 meter högt, nästan 9 meter högre än tornet i Paris - varför nöja sig med mindre! Fast det väger bara runt 4000 ton mot Paristornets 7600 ton. Färgen fick det för flygtrafiksäkerhetens skull. Det är världens största fristående stålkonstruktion och fram till alldeles nyligen Japans högsta byggnad.

Från första utkiksposten på 150 meters höjd såg man långt. "Där borta ligger vårt hotell".

Närmare bestämt straxt till vänster om mitten på den här bilden. Den ganska knubbiga byggnaden med två mörka partier nästan vid toppen, som ögon nästan.

Från utkiken på 250 meters höjd såg man så klart ännu längre. Det var bara stad och stad som aldrig tog slut, ända bort till horisonten åt alla håll, utom åt det här hållet. Här finns öområdet Odaiba och Tokyobukten.

Här borta ser ni den byggnad som nu tagit över som Japans högsta byggnad, Tokyo Sky Tree. Den mäter 634 m och är därmed världens högsta torn och världens näst högsta byggnad efter Burj Khalifa i Dubai. Själva kontruktionen är klar, men tornet kommer inte vara helt färdigställt förrän i februari nästa år, med officiell invigning 22 maj 2012. Anledningen till bygget var densamma som för Tokyo Tower, - man behövde en stor tv-antenn. Tokyo skall övergå till digitala sändningar och Tokyo Towers räckvidd räckte inte till. Den här gången gjorde man dock en egen konstruktion och knyckte inte någon annans :)
Vi ser fram emot att besöka Tokyo Sky Tree nästa gång vi kommer till Japan!

När vi väl utkikat klart började det bli mörkt ute och tornet var då så här fint upplyst.

Esther och Kaninis åker tunnelbana hem till hotellet och har sällskap av massa kostymnissar som ni ser.

Väl hemma på rummet njuter man av den häftiga kvällsutsikten.

Vem behöver tv när det finns så mycket att se utanför fönstret??

Ramen-middag

På söndagen gjorde vi en liten parkutflykt till Meiji-Jingu, ett tempel efter kejsaren Meiji och hans fru, byggt 1920. Här står vi vid toriin, porten in till andevärlden.

Som vi har sett även på andra ställen i Japan finns det ofta trädgårdsmästare vid templen som odlar krysantemum, en helig blomma för japanerna. Vi har dock inte råkat på dem i den här formen - som små bonsai-träd!

Hösten verkade kanske vara lite fördröjd? Inga färgsprakande löv här och knappt på andra ställen heller. Men det var fantastiskt vackert ändå under de småbladiga japanska lönnarnas trädkronor.

Ytterligare en torii framför templet.

Mycket mörkhårigt folk - och så den här lilla blondien mitt i alltihop. Kanske inte så konstigt att människor lägger märke till henne och kallar henne "kawaii" :)

Eftersom det var söndag går många till tempel runt om i landet. Finklädda allihop, många kvinnor och flickor dessutom i kimono och även små gossar i pojkmotsvarigheten. Alla sååå vackra!

Väl ute från tempelrundan gick vi till Meiji-Jingu-bron som förbinder parken med stadsdelen Harajuku.

Där står på helgerna många ungdomar, utklädda och sminkade och med många turister som fotograferar dem.

Så även vi... Fast sen ville de ha kort med sina kameror på dem och den lilla blonda sötnosen också!

Det var Halloween precis den här helgen och vi råkade på en Halloweenparad på gatan när vi lämnat bron.
Många utklädda ungdomar vi mötte på stan hela dan bjöd lilla damen på godis - hon var så klart överlycklig!

Den här lilla bedårande hajen simmade runt i sin egen värld.

Och självaste Pippi sprang förbi!

På vår promenad från Harajuku ner mot Shibuya sen kunde vi inte låta bli att gå en liten, liten omväg, bara för att se om killen som stod på hörnet vid andra änden av bron en söndag för ungefär 1,5 år sen möjligen råkade stå där igen... Och se det gjorde han!
Han gräddade i sitt specialgjorda järn de godaste "munkbollar" man kunde tänka sig och vi köpte en stooor påse den här gången :)

Väl i Shibuya mötte vi de här sötnosarna utanför skivaffären! De poserade glatt och bjöd på klistermärken med bild på dem och deras kompisar.
Det var verkligen något som hände ofta - Esther fick klistermärken eller vykort från snälla människor lite överallt. Inte bara som här, som reklam utanför en butik, utan på tågen, vid Asoberget och lite andra ställen. Så lite kan göra en tjej mycket glad!

Shiodomes kopparklocka

Morsning, här kommer äntligen lite bilder från Tokyo!

Vi bodde 8 nätter på Park Hotel. Det ligger överst i Shiodome Media Tower, som på de 24 första våningarna är kontor för ett mediaföretag. Hotellet ligger på våningarna 25-34, från det mörka strecket ni ser på huset och upp till toppen, och vi bodde på 31:a våningen.

Man hade fin utsikt från sängen :)
Observera den lilla, lilla korgen som sitter nästan längst upp till vänster på skyskrapan. I den satt förnsterputsare och åkte upp och ner ute på utsidan av huset. Det tog sin lilla tid för dem att bli färdig med hela huset, de verkade hålla ett tag. Lagom de blev klara måste det ha varit dags att börja om igen...

Mitt emot hotellet låg en annan skrapa och längst ner på fasaden satt en jättehäftig klocka. Den är ritad av Hayao Miyazaki, som grundat Studio Ghibli och gjort alla fina tecknade filmer vi älskar. Visst ser man stora likheter med Det levande slottet?! Några gånger per dag var det "föreställning", då den spelade, plinkade och det hände grejer. Superfin och en jättekul överraskning för oss Miyazakifans!