Odaiba

En strålande dag och utflykt till ön Odaiba i Tokyobukten.

Nämen, en egen Frihetsgudinna!
Fast rejält mindre än den i New York ju. Det var som attan. Det kanske räckte att Tokyo Tower blev högre än Eiffeltornet?

En liten sandstrand fanns, med utsikt över bron och där bakom hela stora Tokyo.
Pappan var förundrad över förbudsskylten som satt vid kanten av stranden. "Inte sporta, inte simma, inte ha hundar lösa, inte... Men vad sjutton FÅR man göra då? Vad tror de en strand är till för??"

När pappan nu inte fick bada som han hade tänkt, gick han och åkte inomhuskaruseller och grej på Segas spelparadis Joypolis, och då passade Esther och mamman på att gå på Baskin Robbins. Mums!

Det vore inte Japan om det inte fanns nåt gulligt på menyn!

Pappan och havet.
Visst ser han lite yr i bollen ut? Karusellerna satte spår, för ovanlighetens skull.

Det var sannerligen en konstig plats, Odaiba. Massa futuristiska byggnader..

...en del med med stålkula och allt...

...monorail (som tog oss ut till ön) och gigantiskt pariserhjul...

...och en hel massa outnyttjad yta. Konstigt, så där centralt i stan som det ändå är. Här en dunge med säv och precis bredvid och bakom fotografen en mindre blomsteräng och det känns ju helt ok, med bortom det oceaner av tomma parkeringsplatser. Varför?

Vackra vyer ändå så här i kvällningen.
Odaiba lämnade oss ändå aningens förundrade när vi åkte hemåt.