Äntligen Japan igen!

25,5 timmar efter att vi lämnade Björkhagen nådde vi vårt första delmål på resan - Hiroshima. Efter en skön natts vila började vi söndagen i Shukkeien garden.

Typisk japansk trädgård, med broar, damm med koikarpar, tuktade träd och tehus. Vackert!

I entrén ingick en påse mat till firrarna och inte långt efter att första matbiten nådde ytan hade typ varenda koi i hela dammen kommit på plats. Vattnet kokade av hungriga fiskar!

Varmt var det i Hiroshima, runt 25 grader. Annat mot de 3 grader och isgata vi hade hemma i Björkis när vi åkte...

En bit bambuskog fanns också i ett av trädgårdens hörn.

Det är svårt att förstå hur himla stora de är! Överallt sen där vi åkte med tåg i skogar och berg växte bambun hög.

Efter trädgårdsturen hittade vi till Hiroshima Slott, byggt på 1500-talet någon gång, raserat när bomben föll, men senare återuppbyggt igen.

A-bomb Dome. Den enda byggnaden som efter bomben fick stå kvar i orört skick. Upptagen på Unescos världsarvslista.

I fredsparken står statyn över flickan Sadako. Hon insjuknade i leukemi en tid efter bombningen och enligt gammal japansk sed kan den som viker 1000 papperstranor bli frisk/få önska sig något. Sadako hann vika drygt 700 innan hon dog. Skolbarn i hela Japan hedrar minnet av Sadako och viker papperstranor som de sedan kommer och lämnar vid statyn i Hiroshima.

När vi var där hade precis en skolklass en liten ceremoni där de vackert sjöng en sång tillsammans, höll ett litet tal och till sist placerade en tavla i olika färger och med tecknen för "fred" på, allt gjort av 1000 vikta tranor.

Alla tranor som lämnnas dokumenteras - och sparas. De allra senaste i stora förvaringsskåp intill statyn.

I fredsparken brinner fredsflamman - den tändes 1964 och har sedan dess brunnit oavbrutet. Den kommer inte att släckas förrän alla världens atomvapen skrotats. Vi får väl se när det blir.