Aso

Hej hopp så var vi på väg igen!

När vi skulle lämna Miyajima visste vi inte riktigt vart vi skulle åka. Vi hade ett par lösa funderingar, men inte mer än så. När vi så åkt från Miyajima in till Hiroshima för att ta tåget därifrån, gick vi helt enkelt in på en japansk resebyrå på stationen. Frågade om nån ort där det visade sig vara fullbokat, varpå pappa föreslog Aso - och vips! - så hade tjejen kommit med olika hotellförslag, visat bilder och broschyrer, bokat, fixat platsbiljetter på tåget och så var vi på väg! Och allt utan att hon kunde mer än något enstaka ord på engelska och pappa bara lite japanska.

Vi åkte således Trans-Kyushu limited express igen, precis som förra gången, och blev fotade av tågvärdinnan, precis som då!

Väl framme i Aso skulle vi bo 2 nätter på Aso Farmland, en slags resort mitt ute i ingenstans. Man fick en egen smurfigloo på området, det fanns aktiviteter som ingick, de hade stort bad med varma källor, bastu, och så ingick 2 mål mat. Hur skönt som helst!

Esthers favoritgrej var Dr Kissfish. En hel massa småfirrar kom och sög en på fötterna i ett fotbad. Det kittlade helt galet mycket först, men blev sen skönt och avslappnande.

De smaskade i sig avlagringar och död hud - mums!

Fast fötterna våra har nog aldrig varit så lena och fina som efter det här.

En dag gjorde vi en liten utflykt upp på Nakatoppen på vulkanen Aso.

Aso är den största aktiva vulkanen i Japan, och en av världens största. Dess caldera, själva gamla vulkankratern, är 25 km nord-syd och 18 km öst-väst och är ca 115 km i omkrets! I calderan ryms en stad, Aso City, och flera byar och kanten går som en bergsring runt området. Mitt inne i calderan ligger flera höga bergstoppar och den högsta toppen är 1592 möh.

Naka som vi besökte har en liten vulkanöppning som ryker och pyser ut svavelgas bland annat. Vissa dagar mer än andra, och då går det inte att få komma upp och titta - det är inte hälsosamt.

På väg ner för berget är utsikten fantastisk.

Härliga böljade kullar och längst bort calderans inramande kant.

Det märktes en klar temperaturskillnad här uppe i bergen förresten, jämfört med längre ner. Här var luften kyligare, mellan 15 0ch 18 grader ungefär, när det på samma breddgrad fast längst nere vid havet var uppemot 25-26 grader.

Vi passerade också ett fantastiskt vattenfall!

Det såg nästan overkligt ut, som på film.

Det enda som överskuggade njutningen en aning var den här kanaljen och hennes kusiner. Bläk! De satt överallt i nät i träd och buskar. Och de var ena riktiga bjässar. Joro-gumo, Jorospindeln, är en stor best med en kropp på upp till 2-3 cm och gör mer än meterstora nät. Hon är tjusigt gul med riktigt mörkblå ränder och lite rött baktill. Kan man läsa sig till på webben ifall man inte vågar sig tillräckligt nära för att kolla själv...

När man väl kommit över spindelchocken i trädet över huvudet kan man posera lite.

Det är förresten bara i Japan man kan köpa en bentolåda med mat att ha på tåget och få med en origamiskjorta som tandpetarfodral!