Kyoto

I tisdags förra veckan gav vi oss av från Tokyo. Med våra tågpass kunde vi fara bäst vi ville över hela landet. Vi drog söderöver.

Vi passerade Fuji, otroligt vackert!
Shinkansen, snabbtåget, går grymt fort, men vi hann ändå få en fin bild i farten.

Vi klev av i Kyoto och åkte upp på stationen för en fin vy över stan. Pappa var på sitt allra busigaste humör!

Maten är enastående här! Jag smakar det mesta - och gillar det - och berättade för pappa och mamma häromdagen att maten är godare i Japan än hemma :)

De flesta större städer i Japan verkar ha utkikstorn av något slag och första Kyotokvällen åkte vi upp i Kyoto Tower och fick en fin kvällsvy över stan.

Pappa och jag poserar med Torngumman.
Allt går att marknadsföra på något gulligt sätt, tycker de i Japan.

Vi bodde på ett ryokan, ett japanskt värdshus. Sängarna låg ihopknorvlade i ena hörnet under dagen...

...för att sen rullas ut till sängar på natten.
Man tar alltid av sig skorna vid ytterdörren på ett ryokan, och kränger på sig tofflorna. De hasar man sig till rummet med, nerför korridoren bara, och halar då av dem. På rummets tatami-mattor, som golvet är klätt med, får man inte ha varken skor eller tofflor. När det är dags för ett besök på toa får man snällt ta på sig speciella toatofflor, även om toan är så liten att man backar in och sätter sig direkt :)

Onsdagen bjöd på en fin tur bland Kyotos tempel.

Vissa i sällskapet rusade entusiastiskt in...

...för att leta stenar. Den här var väl fin?

Tempelgårdarna var ibland stilla och rofyllda, alltid fantastiskt vackra.

Fortfarande glada.

När vi hade så kort tid i stan fick vi sålla lite. I en stad med 17 (!) grejer på Unescos världsarvslista, kan man liksom inte hinna allt på nån dag.

Det största och mest populära passade vi på att se - Kiyomizu-dera.

Därifrån var utsikten över stan fin. Man såg Kyoto Tower långt därborta också.

Jag ville fotas med ett par fina kimono-tjejer och de ville bli fotade med mig också!

Sakuran var lite längre kommen här än i Tokyo.

Fiiint.

Och så en riktig geisha.

Sen fick jag ett par kompisar också! De var inte heller helt sugna på att fotas.

Här i Kyoto passade pappa på att smaka sitt livs första edamame-glass! Han gillar ju dessa gröna soyabönor, då gillar han väl glass med den smaken med? Visst!
De har glassar med alla möjliga konstiga smaker här i Japan. Föutom den här har vi smakat sötpotatisglass, champagneglass och grönt te-glass och så har vi sett sesamsfröglass, azukibönglass och körsbärsblomsglass.

Men maten är som sagt god här, vart man än går. Vi gillar till exempel kurobutaman, ångskokta brödbullar med köttfyllning, ungefär som gotländska ungstrull.

Jag knatar och knatar, men ibland är det skönt att vila fötterna och få rida på pappas axlar. Då kan han få fin frisyr på köpet!

Ja, japanerna gillar bönor, det går sannerligen inte att ta miste på. Förutom bönglass kan man överallt hitta kakor och bakverk där denna fyllning petats in. Den är inte helt olik mandelmassa faktiskt. Här är nån typ av liten pannkake-munk med bönfyllning.
Men rekordet på konstighet i bönväg var nog på fina glassbaren där de tyckte man skulle hälla nån sås med hela azukibönor ovanpå sin fina glass. Det var väl ändå lite väl...tokigt?