Miyajima

En bit utanför Hiroshima ligger den heliga ön Miyajima som har bergskullar, tempel, en av de mest fotograferade vyerna i Japan (den av toriin - den heliga porten som står i vattnet utanför ön) och en himla massa vilda hjortar som vandrar runt överallt.

Turisterna vallfärdar hit och det var mycket folk nere i byn, även om det nog får räknas som lite lågsäsong nu.

Men så värst vilda var hjortarna inte... En del var mer framåt än andra och gick helt sonika fram och letade mat hos folk. Om man inte var vaksam kunde man få kartan uppäten - eller ännu värre: pass och biljetter!

Vi tog linbanan upp för berget.

Upp och upp och upp...

Där uppe var det strålande vackert. Man såg de omkringliggande småöarna och ända bort till Hiroshima. Fast inte på just den här bilden.

Uppe vid linbanestationen fanns skyltar som varnade för "poisenous snakes and wasps" och visst kollade man vart man satte fötterna. På väg vidare upp mot det högsta berget på ön, Misen, mötte vi sedan en liten, liten rackare. Han var nog räddare för oss än vi för honom och han ringlade snabbt in i skogen. Getingen vid linbanestationen var däremot en skräckinjagande best, stor som en vuxens pekfinger var kroppen och det verkligen brummade när han for förbi. Huga!

Vandring uppför en bergsknalle kan suga i benen - fin utsikt har man i alla fall när man pausar.

Pappan orkade sig ända upp på toppen och där var det fint!

Sen var det bara ner kvar. 2,5 km ner...

För er som inte provat kan vi berätta att det suger i benen av att gå ner för en bergsknalle också... För det mesta slingrade stigen i skogen, men ändå med mestadels sten-och trätrappsteg, fast ibland gick vägen förbi ett och annat dammbygge. 2,5 km step-down-pass. Vaderna kändes rejält ett par dagar efteråt.

Väl nere igen väntade hjortarna på mera kel.

Efter en natt på japanskt värdshus, ryokan, sa vi hej då till hjortarna och åkte vidare.